My name is Earl, ha ha...

Har hängt med en kille från Chicago en tid nu... Han heter Earl, och det har blivit en del sena kvällar med djupa diskussioner om livet, och allt runt omkring. Härom kvällen talade vi om saknaden av våra f.d. fruar. Hans dog för sju år sen, och min försvann under WW3...
Earl berättade att han lyckades införa KRAV i sitt förhållande, ha ha! Han sa att han drog in pengarna, lagade all mat (då han är från USA så innebär det att han även gjorde omelett och bacon m.m. på morgonen vilket vi i Sverige ju inte har som vana att starta våra mornar med.), städade och gjorde "allt jobb i sängen" (jag DOG när han berättade det sista)...
Han ansåg att ett SUNT förhållande borde innebära en arbetsfördelning på 50/50!
DET är en utopi!
Han tyckte att även 60/40 vore bra, men till slut fick han igenom 65/35 då även han var en fjolla likt jag...
Vi var även rörande överrens om att i fall där man skilt sig så är det minnena man delat och uppskattat man saknar - INTE personen i fråga då personen förändrats till en man inte ville ha att göra med längre. Några år senare är ju personen en komplett främling som bara har ett utseende som kan påminna om den man en gång älskade!
Det är så jag gått vidare i mitt liv...
Den jag en gång älskade finns inte mer!
Så friheten, och avsaknaden av bråk är värt mer än några få stunder av lycka....
 

Kommentera här: