blogg

Det verkar som om ett företag i Stockholm anställer alla de utländska sexförbrytare vi får in i Sverige?
Färdtjänst har lagt ut "handikapp"-resor på offert och 020 har tydligen lagt ut ett av de billigaste alternativen så nu kan de handikappade som redan är en utsatt grupp vara lovliga offer för sexuellt snedvridna taxichafförer!
Rullande brottsplatser där handikappade utsätts för onanerande chafförer, sexuella trakasserier, fysiska övergrepp, ständiga "erbjudanden" om att bli bortgifta med deras släktingar, eller krav på att chaffören ska bli den handikappades "älskare", eller att chaffören smyger efter den handikappade upp i trappen för att se var hon bor så att hoten om att de SKA ses blir ännu mer påtagliga m.m.m.m.m.
Det är INTE rasistiskt att den handikappade tjejen som berättat detta i ett antal år nu lätt konstaterat att fast detta händer VARJE VECKA så är ca 99 % invandrare!
Statistik är inte rasism!
Vet ju av erfarenhet av "Svennar" är flata och handlingsförlamade samt livrädda för att kallas rasister så att en "Svenne" i ledande position skulle få slut på detta är lika troligt som att resten av samhället skulle fungera.
Det jag undrar är vad de skötsamma invandrarna anser?
Det är ju DE som blir offer indirekt så varför inte rensa i de egna leden???
Ju mer skiten tar över så blir det en vi och de-gruppering och himmelriket vore om alla vore så kompetenta att de ser skillnad på as och skötsamma invandrare, och att vi alla (Svenskar från alla kulturer) sen rensade ut dessa rötägg tillsammans från de platser i samhället där dessa kan skada mest.
Att INTE skipa rättvisa och låta dessa sexförbrytare få behålla sina taxi-lincenser skapar rasism och ett fruktansvärt hat då samhället offrar sina handikappade ist för att döma de skyldiga!
Fast jag känner mer förakt för en folkvald regering som blundar och de som skyddar de skyldiga med klyschor om att det är DE som är de riktiga offren som flytt från elände m.m.
Lås in dessa i ett rum likt "Big Brother" en månad så kanske vi fick ordning sen när de kom ut igen och lärt sig vilka som är de "riktiga offren"....
Fan trot!

SVT sänder UPPDRAG GRANSKNING onsdag 18 januari, kl 20, i SVT1 och i SVT Play.
Där tar de upp detta problem som så länge tystats ner.

Vill Du se programmet så klicka HÄR!

Vill Du se program 2 så klicka HÄR!

Jag tror inte på slumpen...
Alla "tillfälligheter" bildar till slut ett synligt mönster, och idag sitter jag tillbakalutad i min fotölj och ler åt att jag har så speciella vänner med mycket speciella egenskaper.
För att krydda denna lilla BLOGG så berättar jag först om mitt nyår.
Jag var hos min bästa vän Bjarne och hans Monica och vi skulle gå på en stor fest på gärdet på nyårsafton. Vi spelade dataspel på mitt PS3 (som jag tagit med mig till Stockholm) hela dagen, och avslutade mitt i en klurig sekvens som involverade en diskbänk, ett elektrifierat översvämmat golv, hamburgare, och skjutande grisar (Duke Nukem Forever). Under middagen lovade jag och Bjarne varandra att vi skulle fortsätta spelet samma natt, och när festens nyårsmiddag var uppäten var mitt sinne åter i det "översvämmade köket"!
Mina vänner är ibland FÖR snälla och de kände att jag satt på myror så sa de att vi kunde lätta trots att klockan inte ens nått 02.00...
Vi åkte buss genom ett Stockholm som inte längre ser ut som det Stockholm jag lämnade för 16 år sen, och känner att jag gjorde rätt som flydde en stad som mer och mer liknar ett getto!
Väl hemma så satt vi några timmar vid datorn, inne i en fantasivärld där verklighetens alla smutsiga monster bytts ut till skjutande grisar.
Jag åkte hem på måndagmorgon och skulle sätta upp mitt PS3 så att jag kunde fortsätta följa mina andra "vänner" i serien "Vita Huset" men fick ingen kontakt mellan Tvn och PS3an. Att ta loss två sladdar och sen sätta tillbaka dem typ 6 dagar senare ska väl inte kunna förändra något???
Klockan var mycket och när två av mina bästa vänner är datasnillen så får de tyvärr lida...
Det blev till slut Robin som tålmodigt ledde mig, den mest otekniska männsiska som vår värld skådat, genom kanaler, sladdingångar och dylikt för att plötsligt åter ge tillbaka min TV-bild.
Robin fyller år den 25e december, Bjarne fyller den 26e och Bjarnes otroligt begåvade dotter fyller den 27e.
Att så speciella människor fyller år så gott som samtidigt ser jag, som jag skrev i början, inte som en slump. Egenskaper som jag anser vara som gåvor som uppenbarligen delas ut EFTER julen till de som har turen att födas då...
Själv föddes jag den 1a oktober och kan uppenbarligen bara ta bilder med min kamera...
Så sensmoralen är; Tjejer, håll på er tills i februari och se till att äggen e redo för då j-r får ni smarta ungar!

:)

Ett gott omdöme kommer av erfarenhet, och erfarenheten får man på grund av dåligt omdöme...

Har nu känt Cosmodels Swedens Linnéa i ett halvår och vet endast det hon berättat, men hon fyllde 19 år härom månaden och trots att jag har serietidningar liggande i min studio som är äldre än 19 år så är jag mäkta imponerad.
Skönt är det att man ser ett antal unga människor som är rädda om sin partner i sitt förhållande, inte har dragning till att testa droger, har MORAL och inte är billiga, har inga gnälliga DIVA-later, tar avstånd från sjukligt grupptänk och står redan på jorden med sunda åsikter. Är sedan länge stolt över att känna bl.a. Emmelie, Ellinor,(vilka är mina ständiga bollplank för allt som händer i Cosmodels) Jenny, Sabrina, Ida-Linnéa, Elin, Malin m.fl. och nu har då lilla Linnéa dykt upp och samtidigt pumpat in friskt nytänk i min firma.
Även skönt att se hur någon utvecklas och har ett djup i sina ögon och inte bara är en vacker yta, t.ex. att man kan bolla idéer och få en respons tillbaka ger mig arbetsglädje och motiverar mig att ge ännu mer...


Vi rensar f.n. min hemsida från alla de gamla bilder som jag lagt ut för år sedan och som sedan bara legat och säkerligen avskräckt folk från att se vidare och hitta de bra bilderna. Ser redan fram emot 2012 och fortsatt samarbete...

Nu är det snart jul igen och stackars arbetslösa ungdomar blir engagerade som säljare i det företag jag anser vara ett av Sveriges mest oseriösa. Detta är MIN åsikt men så fort jag vädrar mitt missnöje så hör jag massor med samma erfarenheter.
Hade 3 i flera år och var en NÖJD kund!
Sen lyssnade jag på ett säljarsamtal på den tiden jag svarade i min fasta telefon och en ung spoling bedyrade att TELENOR hade sveriges billigaste abonnemang och att JUST NU var det extra förmånligt att teckna avtal.
Vi jämförde vad jag betalade idag och det var billigare, men osäker på telefonsäljare som jag är så frågade jag flera gånger om NÅGOT mer tillkom på räkningen typ ingick moms, tillkom "uppläggningsavgifter" eller fakturaavgifter m.m.m.m.m. men "säljaren" lovade att det pris vi kommit överrens om var vad jag skulle betala. ...och så var det bara den lilla formaliteten med att spela in vad vi kommit överrens om...
Åtskilliga gånger så sa han "fel" och hoppade över vad han lovat osv och han stoppade bandinspelningen flera gånger och gjorde om det så att den skulle stämma överrens om vårt muntliga avtal.
Detta pga att JAG avbröt hans s.k. avtalsinspelning som jag kände inte var seriös!
Kändes konstigt att lämna 3 efter så många år men konkurrens är sunt OM den är hederlig!
Det dröjde några dagar innan ett annat företag ringde och skulle erbjuda sina tjänster - MOBILGIGANTEN!
Jag sa att jag bodde "in the middle of nowhere" och att jag hade täckning med min nuvarande telefon men knappt någon annan hade samma om de kom på besök. Säljaren hade "marknadens bästa" mobil han skulle skicka mig men den var ju dyr men utslaget på 24 månader så var det ju en struntsumma...
Den mobilen kom och fungerade endast som sänke om jag skulle fiska en vacker dag!
Fel nätinställning m.m.m.m. sa de!
Den ville ha 4G och det var inte utbyggt hos mig sa de!
Är det inget säljaren bör kolla upp innan han LOVAR guld o gröna skogar?????
Hade fått en headset med som satt bra och när de skulle ersätta den telefonen med en ny så var jag tvungen att skicka tillbaka hela paketet komplett, men de skulle skicka en ny telefon + ett ännu bättre headset!
Det dröjde någon månad men inget kom, och jag ringde och frågade varför;
Den tjej som lovat detta hade blivit mammaledig var svaret!
Som kund godtog jag inte att ett företag står o faller med en gravid tjej som fått barn utan ville ha det jag betalade för varje månad utan att ännu SETT!
Det kom en ny telefon till slut med knappar som knappt gick att messa eller skriva in ett telefonnummer med och ett headset som inte var värt namnet. Jag klagade naturligtvis men de ville inte ersätta skräpet med fungerande varor och jag köpte ist ett nytt headset privat.
Sen kom 1a räkningen och jag fick spel! Det var INTE den summa jag kommit överrens med "säljaren" om, och TELENOR hävdade att jovisst var det så och det hade de en bandinspelning på!
Jag var nu tvärförbannad och bad dem skicka den omedelbart!
De lovade att göra så en det tog veckor och ingen bandinspelning kom och jag ringer igen och frågar VARFÖR inget händer. NU fanns det plötsligt ingen bandinspelning kvar men att jag skulle få en klumpsumma för mitt "lidande" och kompensation för vad deras "säljare" lurat ihop för mig.
Summan var snål och felaktigt uträknad men nu började jag tröttna på att bråka!
Nästa räkning så ska jag plötsligt betala för INTERNET m.m.m. som aldrig använt!
Jag ringer och undrar VARFÖR igen!
Ja, du skickar MMS sa de (vilket ingick med typ 5000 MMS i abonnemanget utan extra kostnad)!!!!
VA???
Ja, det måste bero på mobilens inställningar och då får du ringa till NOKIA så att de får hjälpa dig, sa de då!
Jag ringer NOKIA och de frågar skrattande om jag har TELENOR och en rysning kryper längs min rygg men  jag svarar JA!
NOKIA säger att TELENOR själva gör alla inställningar på telefonen och att DE måste ändra den eller så fick jag göra en manuell ändring med deras hjälp.
Har för länge sen fattat vad TELENOR är för företag nu och ger upp!
Har ETT år kvar som fånge i ett avtal jag inte kommit överrens om med någon ärlig person.
Ser ungdomar stå i entren på ICA m.m. som "säljare" för det företag jag lärt mig att förakta och se ner på, och känner mig sååååååååååååå gammal när man bara vill spotta o gnälla på de stackarna som bara vill ha försörjning och en lön.
Synd bara att de valt en arbetsgivare som jag ALDRIG mer kommer ta i med tång ens...

Följande text nedan är en mailkonversation från en av mina tidigare favoritmodeller som jag fotade från 2009-06-11 till i sommar då vi gemensamt med ytterligare en "sminkös" åkte till Italien (se tidigare blogg) på en fotoresa som urartade totalt eftersom de damerna tog kommando över resan och bestämde det mesta trots att jag stod för kostnaderna. Jag vägrade att fullfölja detta spektakel och erbjöd istället att köra hem modellen till hennes föräldrar, men drömmen om att knyta kontakter i Milano hägrade så jag åkte hem ensam i bilen fri från detta elände (trodde jag).
Idag, 6 månader senare så har uppenbarligen hennes karriär tagit fart i den agentur som fick henne att må dåligt. De hade sagt att hon var tvungen att gå ner ytterligare i vikt och ansåg att hennes rumpa var för stor. Till saken hör att modellen var den spinkigaste på Cosmodels sida redan, men hennes bakdel var absolut ingen nackdel. Detta gav henne ett skapat komplex och hon bad mig att ta bort vissa bilder som visade formen av hennes rumpa. Hon var min vän ansåg jag, och jag tyckte konstant synd om henne pga allt skit som hände i hennes liv så det var en självklarhet att ta bort de bilder hon inte gillade.
Hennes kropp hade tagit skada av en olycka ett antal år tidigare och hon mådde konstant dåligt, och ögonen återspeglade bara hennes ångest.
Att säga till en ung tjej att hon är död i blicken ca 300 gånger är inte kul (att kritisera en ung tjej är direkt livsfarligt) och själv fick jag höra att hon såg ut som en slö ekorre på alla bilder oavsett hur vacker hon än var. Själv gillade jag att se henne le vilket hände ofta trots hennes kroniska smärta.
Vi försökte verkligen allt för att få henne att hitta en annan känsla än "trötta ekorren". Tror hennes leende fastnade i mitt hjärta för det var nog min drivkraft. Är även idag väldigt stolt över en antal väldigt bra bilder vi tillsammans jobbade fram!
Gav henne massa okonventionella råd som jag hoppades på att hon skulle omsätta i sitt liv så att allt inte var lika svart som hon sa att livet var varje gång vi hördes. Hade en ung tjej gett henne samma råd så var det inget men i min position som man och fotograf så var jag utlämnad, och ville att hon själv skulle leta svar. Men tjat varje gång vi hördes gjorde att jag gav råd som inte alltid var "passande";
Det är t.ex. inte passande att säga till att hon skulle skita i att killen som bara ville sätta på henne och inget annat iaf dög som ett KK så att hon kanske utvecklades sexuellt och till slut blomma upp som kvinna.
- Skit i känslor sa jag! Fåfänga småpojkar kan inte ge sånt så utnyttja honom till att må bra fysiskt ist...
Till saken hör att hennes kille hon hade ett långvarigt "förhållande" till innan var konstant otrogen och att allt bara var elände i hennes liv.
Jag är inte psykolog och jag sitter inte inne med alla svar här i världen. Har inte bett om att vara bikt-präst och få lyssna på alla tonårsproblem. Vill alltid hjälpa de jag tycker synd om men dras med ner i deras världar av ångest och självmordstankar.
Efter denna tragiska modells diviga sätt så beslöt jag mig för att ALDRIG mer tycka synd om trasiga tjejer och tro att man kan hjälpa dem. De är trygga i sin misär och ger gärna andra skulden för att de inte kan ta sig ur skiten de oftast själva har skapat.
Den här veckan är det mina bilder som är boven i hennes liv och för andra gången i mitt liv så är beslutet av att få sin vilja igenom så viktig att en tjej idkar utpressning där hon hotar att dra mitt namn i skiten.
En lätt match för en ung tjej då samhället redan har ett färdigt synsätt på mitt yrke då man inte är kvinna.
Har blivit frågad om jag dödar folk av en ung tjej förra året, och en pappa blev rasande då hans dotter hade ett visitkort som jag hade bett att hennes föräldrar skulle få då jag själv inte ville diskutera modellplaner med en ung tjej osv osv...
Mitt yrke består av att exploatera männsikor och modellen själv bestämmer ju gränserna om inte min moral satt upp en gräns mycket tidigare. Samtliga av de större modellagentuerna visar både kvinnors bröst och vissa även kvinnans kön, och att slåss mot att inte bli klassad som en gammal gubbe på landet gör att man måste hamna i en zon där man närmar sig det man inte accepterar som fotograf med ett gammaldags synsätt.
Problemet är väl att livet går vidare och att modeller kan träffa en svartsjuk partner eller skaffar sig ett yrke där de bilder man tog inte längre är passande att de syns, anledningarna kan variera...
Oavsett så följer JAG lagen och är tillmötesgående mot TREVLIGA människor men diviga otrevliga människor som bara äter upp ens positiva energi och sen skiter dig i ansiktet gör mig spyfärdig. En del som har ytlig skönhet är vana vid att deras vänner och det motsatta könet gör vad som helst för dom, och blir skogstokiga när de inte får sin vilja igenom jämt. Då kommer deras inre fram likt en sprucken varböld...



LÄS OCH DÖM MIG GÄRNA! DET KOMMER SÄKERT UT MASSA SPÄNNANDE FAKTA FRÅN DENNA F.D. VÄN I FRAMTIDEN för en dum eller sjuk människa inte fattar att vänlighet öppnar dörrar. Istället mommer gnäll och ständiga krav, läser lagtext som fan läser bibeln, och sen bryta mot lagen och utpressa med hot om smutskastning när man inte får sin nya vilja igenom;

Vad jag även kan lägga till är att jag lärt mig att modellers löften (muntliga löften) inte är värda luft så lade jag till att användningsområdet (på Cosmodels modellformulär) för alla de bilder jag tar omfattar både Cosmodels samt min egen hemsida, men rätten att använda bilden försvinner inte fast modellen blir borttagen från agenturen.
Detta då jag fotar, redigerar och marknadsför gratis har ännu ingen sagt ifrån vilket ju är fritt då de är mycket välkomna att fota sig hos andra i såna fall. Jag äger fortfarande rätten till bilden men får inte använda den i reklam då detta är knutet till modellens rätt till sitt eget utseende. Dock är hemsidor fråntagna detta om det inte rör sig om reklam för tjänst eller produkt vilket ju kan finnas på ett företags hemsida.


(Kursiverat text är skriven av modellen men har utelämnat hennes namn)







Hej Lennart!
Tack för detta svar, detta kommer även vara mitt sista brev till dig och denna gången hoppas jag att du tar mig på allvar!
Alla bilder på mig ber jag dig för sista gången att ta bort, du vet precis lika väl som jag att dina så kallade yrkesmässiga tekniker inte är passande och att du lyckades lura mig är tyvärr djupt tragiskt. Men ung och dum och såg upp till dig, trodde att du visste vad du talade om så lyssnade jag...
Jag antar att jag inte var den första och inte heller den sista.
Jag tror inte att du vill att jag berättar historien om den riktiga Lennart, hur du har lurat och fått mig att må dåligt genom att både säga och göra saker som du påstår skulle gynnat mig och få bättre bilder. Nu i efterhand förstår jag hur dum och naiv jag var!
Jag hoppas du förstår att om bilderna på mig inte tages bort, kommer jag genom modellforum samt direkt mejl till modellerna i din agentur hänga ut min/vår historia om hur du fungerar som fotograf. Detta kommer förstås vara fruktansvärt att berätta för mig då detta inte är något jag är stolt över men kan jag hjälpa någon annan från att inte hamna i en sådan situation. Förstå att du utnyttjade din situation som fotograf emot mig, och även om min historia kommer vara jobbig att berätta så är det DU som är Äcklet!


Hoppas vi förstår varandra och jag förväntar mig ett sista svar på detta mail?

Jag ger dig 7 dgr att ta bort bilder och svara mig, efter det kommer jag lägga upp allt och berätta min version av Lennart M Sjöberg....

---

From: fotolennart@hotmail.com
To: XXX
Subject: RE: Fråga?
Date: Tue, 13 Dec 2011 09:36:01 +0000

Skrivna avtal begränsar endast fotografens rättigheter och så länge dessa inte finns så gäller sveriges lagar.
Lagtexten är INTE till för att framställa åsikter enligt eget tycke som en del religösa läser bibeln.
Detta är en lag som prövats och är prejudicerande och lämnar inte något över för personliga tolkningar.
Du VET att jag gjorde VAD SOM HELST för din skull innan helvetesresan men den Lennart dödade du och jag begravde honom i Italien - så respekt för varandra är historia!
Av respekt däremot läste jag dina mail du skickat nu men det kommer bara mer gnäll och krav från ditt håll, och det har jag fått tillräckligt av så detta mailet var nu det sista jag någonsin läser och underförstått svarar på.
Ser inte längre på dina bilder. De finns bara där på min sida och inget lär hände med dom pga dig. De försvinner kanske en dag då jag helt enkelt vill slippa dom?

Lev nu ditt liv och glöm både mig och våra bilder så som jag gjort och ännu gör.

/L

---

From: XXX
To: fotolennart@hotmail.com
Subject: RE: Fråga?
Date: Tue, 13 Dec 2011 00:28:33 +0100


”Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke.”

markerat :annan nyttighet..  då det även förklarar att det inte behöver vara för reklam utan övrig exponering av bild.

Ska din bild läggas ut på Internet krävs ett likadant samtycke enligt Personuppgiftslagen (1998:204).


Spelar ingen roll om namn eller inte är med är det en bild som kan identifiera mig som person så måste du ha mitt samtycke.
Förstår inte varför du börjar yra om advokat, varför ska man alltid behöva gå till ytterligheter? kan vi inte som två vuxna människor med respekt emot varandra lösa detta.?

Jag vet precis som du vet att du tycks veta att man har lagen på sin sida, men faktum kvarstår att vi har inga avtal skrivna emellan oss och då kan du inte visa upp dom!

Så hoppas att vi kan lösa detta på ett moget och respektfullt sätt?

/XXX

---

From: fotolennart@hotmail.com
To: XXX
Subject: RE: Fråga?
Date: Mon, 12 Dec 2011 23:13:35 +0000

Jupp!

Så säger lagen om REKLAM men hemsidor är undantagna den lagen. PUL gäller vid bilder som är namnsatta med ditt namn vilket inte förekommer på min sida.

/L

---

From: XXX
To: fotolennart@hotmail.com
Subject: RE: Fråga?
Date: Mon, 12 Dec 2011 23:47:04 +0100

Lag (1978:800)
”Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke.”

Ska din bild läggas ut på Internet krävs ett likadant samtycke enligt Personuppgiftslagen (1998:204).


och du har inte mitt samtycke till detta..
De bilder du refererar till är ej publicerade vilket du gjort.

så hoppas vi kan lösa detta på bästa möjliga sätt?

/XXX

---

From: fotolennart@hotmail.com
To: XXX
Subject: RE: Fråga?
Date: Mon, 12 Dec 2011 22:37:29 +0000

Grattis till din nya karriär men samtycke krävs ej av modell och jag följer endast Sveriges lagar enligt upphovsrätt, och är du osäker på vad som gäller så finns det en länk på min framsida som klargör vad som gäller.
Tror Din karriär inte påverkas nämnvärt av vad du anser vara osmickrande bilder.
Sett betydligt värre bilder du tagit med andra så smaken är olika!

Lycka till!

Mvh, L

---

From: XXX
To: fotolennart@hotmail.com
Subject: Fråga?
Date: Mon, 12 Dec 2011 20:31:21 +0100

Hej Lennart.

Jag skulle vilja be dig om en tjänst, bilderna du har uppe på din privata hemsida har vi inte skrivit några modell avtal på.
Och tyvärr så är detta bilder jag inte tycker om och vill förknippas med mig.

Har läst på vad som gäller när ingen modellrelease är skriven, du äger självklart rättigheterna till bilderna men utan mitt samtycke har du inte rätt att visa upp dessa bilderna så som du gör.

Hoppas vi kan finna en lösning på detta och skriva ett avtal på våra bilder där vi kan mötas på halva vägen var så vi båda kan bli nöjda?
Många av dessa bilder finner jag väldigt osmickrande och ger en fel bild av mig som person och nu när min karriär tagit fart..

Önskar dig all lycka på den väg du valt att ta (vill dock inte vara med på den resan)

Hälsningar:

XXX (Cencurat namn samt modellagentur)

Ser människor på språng och tomtar överallt. Reklamen i TV blir ännu mer larvig vilket man inte trodde var möjligt. B-kändisar ger ut "jul-skivor" och sjunger på Jul-konserter vilket påannonseras i glättig ton. Mat-affärerna slåss om kunderna med massa olika lockpriser på must o skinka...
Så man kan väl säga att allt är som vanligt innan kriget i mellandagarna börjar o köphysterin når sjuka höjder!
Skönt att bo så avsides som man gör så att man slipper den värsta vågen men EN sak får mig att må riktigt bra och njuta av denna tid på året;


Mejerierna har nog samtliga börjat med att tillverka denna lilla tetra och det GILLAR jag! :)
God Jul på Er alla...
Mvh, Er L

Var hos goa vänner i helgen, och de hade för mig gjort den högst ovanliga handligen av att HYRA FILMER!
Själv är jag ju cineast och vill äga de upplevelser som fått mig att känna något.
En av mina f.d. mest gripande filmer heter LIVET ÄR UNDERBART;


En vidrig film som samtidigt är så vacker om en familj i tyska koncentrationsläger. Den brinner fortfarande innanför mina ögon och scener jag såg glömmer jag aldrig.
I helgen skedde samma sak. Patrik och Jenny hade hyrt BLACK SWAN med Natalie Portman,

en film jag redan tänkt köpa, men som jag givetvis kunde se innan jag fått den.
Redan efter några minuter började det kännas obehagligt realistiskt och skadat. Minnen flöt upp och sår i mitt hjärta blödde direkt. Tror detta var den mest läskiga film jag sett beroende på egna erfarenheter av livet.
Såg mamman som säkert på sitt skadade sätt "ville väl" och den superfokuserade dottern som saknade ett liv och bara hade ett mål, men som hennes lärare sa så är ju inte perfektion möjligt om det inte finns "några fläckar på solen" (egen tolkning). Mammans kontrollbehov som "skyddade" dottern så att dotterns egna värderingar helt saknades, och hur lätt dottern föll offer för fel omgänge p.g.a. detta. Det kändes som om dottern ville skada sig själv genom att stå upp mot moderns krav och indirekt då råka illa ut. Att skada modern genom att skada sig själv...
Såg mamman som ville att dottern skulle leva upp till hennes värderingar oavsett om priset var hennes dotters hälsa eller i värsta fall liv, och jag såg bara att den verklighet jag sett var minst lika sjuk som filmen. Det viktiga i verkligheten var den fasad som de upprätthöll utåt och att dottern skulle passa in i den stereotyproll mamman ansåg vara idyllisk. Hellre att dottern går under och sakta dör än att hon får leva det liv som hon själv önskar.
Mamman ska bestämma sexuell läggning och gärna partners och se till att dottern minsann läste rätt studier och skaffade ett yrke - för det måste vara viktigare än att bli frisk!
Tänk om hon fick göra som hon ville och DÅ blev frisk - GUD FÖRBJUDE!
Jag älskade den verkliga och såg henne i rollgestalten som gjordes oerhört övertygande av Natalie.
Messade samma natt till henne och undrade vad hon ansåg om filmen.

Jag älskar den filmen.. Jag identifierar mig med hela konceptet, blev hennes svar.

Vidare skrev hon; Jag är ganska säker på att jag kommer sluta så också... Jag ser inget annat slut, det är ödet på något sätt.

Mitt hjärta skriker!
Hennes liv är ju inte som i filmen men likheterna var för starka och jag hyllar regissören för alla de små detaljerna som var så fruktansvärt träffsäkra.
För mig är inte SAW-filmerna något jag vill se om jag vill beröras av något hemskt.
För mig är detta det mest hemska jag identifierat mig med. Att se en älskad kvinnas själ sakna livsglöden, att hennes omgivning dra ner henne ytterligare i sina försök att hjälpa och att hon själv är oförmögen att se vad hon verkligen behöver. Förvirring och depression blir hennes ständiga bundsförvanter ist för ett lyckligt liv.
Tack o lov är livet bättre än filmen ibland. Filmen fick ett sorgligt slut men i verkligheten så hoppas jag att den kvinna jag tänker på återvänder till oss levande. Hon kommer alltid vara en del av mig...


Skönt att påverkas av människor man ser upp till! Citerar några rader som jag och en annan av mina musor bollat i mail;


Att inte ha den fysiska förmåga att röra sig lika snabbt som tanken är beklämmande! Min kropp är i vägen för mitt sinne... Trögheten med att ha en kropp och inte kunna sväva fritt med övrig energi är dock tillfällig men den tid vi gör detta kallas LIVET!


Vill inte se skönhet vissna. Vill blåsa liv i vissna människor och fylla dem med glädje igen. Varför är detta så svårt och varför jobbar så många mot detta när det är något som vi alla borde göra?

Har haft lite kontakt denna veckan med en av de underbaraste varelser av släktet människa jag någonsin träffat. Vi gick åt varsitt håll i livet men hon efterlämnade så djupa spår i mig att det tagit tre år av mitt liv att bli helt neutral, och till sist förfärdiga de bilder vi tog ihop på min mest fascinerande resa jag gjort...
Skulle skriva några rader och tänkte "du tänker som en ful människa" om henne!
De som känner mig vet hur min hjärna fungerar och jämförelsen med utseende och hjärnkapacitet är tyvärr välgrundad i erfarenheter.
De som föds vackra eller som i vissa fall skapar ett yttre med hjälp av implantat får alldeles för mycket serverat av menlösa kreatur av det manliga släktet (tror de tillhör Homo Sapiens men de kan även tillhöra molluskerna?). En tajt top och putande läppar kan få vissa "män" byta både glödlampor eller laga bilen till dom. Vem tror att en sån person av det kvinnliga släktet någonsin kommer att utvecklas mentalt? INGA KRAV - INGEN UTVECKLING!
Att vara diva som många tjejer är idag förlorar de bara själva på men tyvärr är de så bortskämda med att vara snygga och därav populära bland sitt eget "häng" att de inte fattar att det även finns krav här i världen!
Sen har vi ett samhälle där det går ut på att fördumma och trycka till medborgaren. Vem i sina sinnens fulla bruk kan acceptera ett program som BIG BROTHER annars? Ju mer fördummande något är - ju mer populärt blir det hos massorna.
Sen vill jag inte säga att det bara är den manliga delen av mänskligheten som lider brist på IQ. Många kvinnor tänker tydligen bara på fortplantning om de ser magmuskler på en "mörk man" eller om "mannen" grymtar lite (grymtningen har ersatt talet för om individen måste forma ord så kan kvinnans ställning lätt bli hotad och då riskerar hon att komma i mentalt underläge) eller rapar upp klichéer på löpande band (läs boken; 100 sätt att ragga).
Det finns teorier om att kvinnan söker "alfa-hannar", men ska mänsklighetens gener föras vidare av folk som behöver manualer för att stava sitt namn rätt?
Åter till Linda och det mail jag höll på att skriva; Blev kär i hennes hjärna även om allt sa emot att jag skulle få känslor av många anledningar, men torsk blev jag.
En tjej med hennes utseende skulle inte behöva göra många knop med sin hjärna under de första 25 åren av hennes liv (sen tappar de sitt yttre men behåller sina vanor och värderingar och tror de är tonåringar fast de passerat 40-årsstrecket), men man kan läsa en mening hon skrivit och bara le fylld av beundran över hennes sätt att kunna formulera sig och tänka ett steg längre...
Sen är vi ju alla människor och har våra brister - även JAG sägs ha några!
Jag hävdar bestämt att för att bli en BRA modell så krävs ett inre liv. Har aldrig haft en så läraktigt modell som Linda och som dessutom utvecklades så fort. En del vill bara byta frisyr och smink och tror att allt hänger på det, men det är som att möblera om sitt rum hemma och hoppas att man får ett bättre jobb.
Gillar Tyra Banks som kan stå rakt upp o ner och visa hennes "modeller" i Top Model vad som krävs i ett ansikte när man ska lyckas. De som kommer någonstans inom modellvärlden har detta i sig och ser inte likadana ut på VARJE bild man tar.
Linda lyssnade, diskuterade och kom med förslag och hittade sitt ställe i sitt inre hon tog fram för att byta känslor i ansiktet när vi fotade. Sånt kräver djup och en förmåga vilket hon säkert har än idag.
Lade ju ner mitt företag Cosmodels Sweden i början av juli men om man ser tillbaka så var det ju tack vare Cosmodels jag träffade Linda. Med ca 98 % så blir kontakten endast ytlig och man hörs inget alls om det inte dyker upp en förfrågan om uppdrag, men i enstaka fall som Linda, Hanna o Sara så blir engagemanget personligt och man skapar helt annorlunda bilder när man vet vad som passar de olika personligheterna.
Ingen av dessa tre modeller finns kvar i mitt liv så nu känns modellfotografering som ett avvecklat kapitel även om man säkert tar några fler modellbilder i sitt yrke så är skapandet historia.
Det enda jag vet med visshet är att jag ska rensa min dator i höst när jag bor i Göteborg och gå igenom hela min hemsida och även rensa den. Brukar säga att man blir bedömd för ALLA bilder man tar - även de dåliga...
Synd då om folk missar de som verkligen ÄR bra...

Att beröva en konstnär hans skaparglädje och sen krossa hans drömmar är nog det mest effektiva man kan göra för att skada hans "jag"...
Man kan även snacka skit, utpressa med hot om lögner och polisanmäla, men har man "rent mjöl i påsen" så berörs man inte av sånt utan ser bara besviket på de skadade som inte vet skillnaden mellan rätt och fel.
Jag vet att jag lever i en drömvärld där allt är ljus och skuggor och där allt vackert visuailseras i mina tankar. Att ha drömmar om att få skapa vissa bilder, planera dom, köpa in nödvändig rekvistita och sen resa iväg för att föda dessa fantasifoster och förvandla dem till de bilder som trängs i mitt huvud är en process.
Brukar beskriva dem som barn som ska födas och att det nästan gör ont att inte få föda dem utan att de ständigt är fast i mitt sinne.
Att "nästan" föda är som en brutal abort som gör oerhört ont.
Om en modell är med i bilden vilket oftast är fallet så får hon inte vara negativ eller "billig". Valet av modell görs omsorgsfullt och det är få som duger att passa in i idéerna. Sen är det viktigt att modellen inte begår handlingar av den karaktär som gör att jag helt förlorar respekten för modellen och inte längre antingen ser upp till henne eller har en neutral syn på henne.
I den här världen är en sån modell alltmer sällsynt!
Har träffat några jag fortfarande har en otrolig respekt för; Sofia Hellkvist, Linda Lindén, Hanna Sydner, Jenny Andersson, Sofia Sanchez, Sabrina Svensson, Hanna Larsson, Ellinor Ebsworth, Emmelie Landström, Malin Johansson och Elin Widmark är några som jag först kommer att tänka på när jag sätter mig tillbaka i fotöljen och minns tillbaka stolt över att få ha träffat så fina själar. Samtliga av dessa har även ett otroligt yttre men jag tror de bara upplevs ännu vackrare av att de alla är så godhjärtade med.
Den här månaden har varit en avgörande i mitt liv. Man får acceptera åsikter som ofta grundar sig på okunskap eller att de inte har en susning om något överhuvudtaget, att folk man satsar på ställer in en fotografering utan någon förklaring, hoppar av från min f.d. agentur utan då heller utan någon förklaring, men att den man satsar mest på förvandlas framför ens ögon till en negativ diva var det som fick min bägare att rinna över och begrava det företag jag satsat sju av mina år på.
I tre år hade jag längtat efter den här resan och vi reste iväg med löften i vårt bagage. Löften jag planerade efter och skapade bilder som jag sen länge velat "föda". På plats var löften bara tomma ord och modellen ville inte ta "vackra" bilder, och var negativ till det mesta som jag sa och tyckte att det var en merit att kunna säga emot när jag bl.a. föreslog att hon skulle fotas i en balklänning vid ett slott. Jag sa att modellen själv fick välja en av alla färgstarka klänningarna jag bar på så kom hon ut i en svart med en trotsig min. Bakgrunden var gråsvart och det skulle innebära att det inte fanns någon färg alls i den bilden, vare sig kläder eller smink.



Bilden upplättad med mer ljus för att man ska få en uppfattning om alla detaljer, men färgglatt?

Som om man skulle skicka en sån modell till en kund - kunden ber att modellen ska klä sig i plagg han lagt fram men modellen gör som hon själv vill. D I V A stavas det!
Sen att se en person man sett upp till låta sig pussas av "något" som raggat upp henne på gatan med en förklaring att de gjorde en "video" till hans låt, och som såg ut som en crackberoende uteliggare och fick SLASH från gamla "Guns n´Roses" att se välklädd ut.
Ibland är det bra att ha ett "skitsnacksfilter" vilket modellen helt saknade men själv hade jag då velat vara blind.
I 30 sekunder var det helt uppenbart vad han skulle göra med modellen så jag packade ihop kameran för det var ju ingen "kobra-kyss" precis, och att fota detta kändes bara billigt.
TUR att jag inte ätit var den enda tanken jag hade i mitt huvud...



(Det är inget fel i att vara fet, ha vårtor i ansiktet och att se ut som en uteliggare men hade det här ansiktet närmat sig mitt och velat pussas så hade jag fått whiplash-skador och säkert brutit min nacke när jag slängt mig bakåt, men det är ju en smaksak).



Ytterligare en bild för att förstå vilket team detta var. En fast digitalkamera på ett stativ filmade "videon" i en tagning och en assistent satte på en bandspelare. Fattades bara en hatt att samla in pengar i... (Modellen censurerad av humana skäl).

Systematiskt hånfulla kommentarer och att sen sitta och lyssna på hur j-a dålig man är som yrkesmänniska och hur bra alla deras vänner var resulterade i att vi skiljdes några dagar senare, modellen och sminkösen kvar i Milano vilket verkade vara deras mål med resan - att festa och träffa agenturer. 
För hur dum var jag? VARFÖR följer människor med utomlands med en som varken kan fota eller redigera?
Nåväl, som den idiot jag var så var jag deras taxi-chafför utan taxameter och de kom till Milano så de fick precis som de ville...
Vi sträckåkte nästan till Venedig med frasen; "Det kan du väl fota på vägen hem" ringande i mina öron.
Så jag åkte hem ensam till Sverige då jag i bilen kom fram till att allt jag lägger ner i form av tid och pengar inte är värt all skit jag får tillbaka.
Tror folk att de kan bete sig hur som helst får de leta upp någon annan som lyder likt deras knähund.
Att inte fatta vem som ÄR chef pga att jag är snäll är att inte förstå.
Att utnyttja snällhet och bete sig illa eller divigt är iaf inget jag kan acceptera och lämnar nu både dessa människor och det företag jag inte längre ser någon framtid i så länge folk tror sig kunna se ut hur som helst, bete sin hursomhelst, och fortfarande tro att man vill hjälpa dem.....
Intressant är att om någon av dessa s.k. modeller skulle få för sig att satsa på en internationell modellkarriär och komma med den attityd som finns hos många wannabes i Sverige idag så åker de ut med huvudet före från en casting eller kund om de fått uppdraget. Avboka möten, komma sent, inte lyssna på direktiv, tro sig veta mer än kunden och sen tro att det räcker med utseende för att komma någonstans. Tyvärr kommer dessa åka hem igen med en inställning att det var den utländska agenturens fel, eller att kunderna "inte gav dem någon chans att visa vad de kunde", o.s.v.
Själva är de ju ofelbara!

"För några få var jag beredd att göra vad som helst, men vad som helst är tydligen inte tillräckligt för en del..."

Fick en kommentar av en av de två som följde med som jag tyckte det var intressant att godkänna.
Jag drack mig berusad på nätterna för att kunna sova pga av allt skit, blev tvungen att "diskutera" mot min vilja mitt i natten (skitsnack en hel dag o när man ska sova så ska det pratas allvar). Fick bl.a. höra av bägge att jag inte lyssnade på "svaret" när den ena som jag fick mest skit av bytte ämne istället för att svara och likt ett mantra spydde galla i detta ämne i form av klichéer. Att lyssna på klichéer klockan 02.00 är ju lika uppbyggande som ett avsnitt av BIG BROTHER!
Sista natten fick jag se tältet lysa upp som på ett tivoli när de skulle se på TV för att varva ner. Fick väcka den ena så att hon kunde varva ner bättre så att jag fick sova till slut. Så MEDLIDANDE?????????
Att supa sig full varje natt för att inte få hjärnblödning av allt skit, krossa sin dröm om bilder i en realistisk inblick i verkligheten, och att skrota sitt företag i ett försök till medlidande???????
Även den kommentaren var i samma klass som alla diskussioner under resan!
Jag räknar upp fakta bara och sen med tanke på alla mina samlade yrkesår och resor jag gjort innan utan såna här problem - vad fick just denna resan att totalt spåra ur?
Vänd o vrid på den du!
Nej, att skriva i en blogg som knappast så många läser är inget rop efter medömkan utan ett väldigt vettigt sätt att lämna skit bakom sig, rensa skallen och börja tänka i andra banor...
 

Varje år så hör flera av sig och alla vill att jag som fotograf ska närvara vid deras/deras barns student eller bal. Detta är ju en omöjlighet att kunna närvara vid allas student eller bal, men en fiffig mor, Anna, bokade mig tidigt i år och tog med sig sina vuxna barn och fotade deras studentbilder i min trädgård. Emilia och Henrik heter de och själv tyckte jag det var oerhört pinsamt när en fotograf kom hem till oss på min student (dålig var han med), men dessa båda ungdomar skötte sig exemplariskt. Det är ju inga kläder man poserar i så bilderna är ju "enligt mall" men fina blev de. En fotnot: Jag gillade verkligen klänningen som Emilia har på sig och kommenterade även detta och fick veta att det var Anna som sytt den. Respekt! :)

I alla former av kontakt med modell eller kund så är vikten av att komma överrens på alla punkter INNAN helt avgörande. Det kan röra sig om ett bröllop där kunden tror sig att ha sagt sig vilja ha en speciell bild, men inte sagt det utan tar för givet att den bilden alltid ingår i ett bröllopskoncept. Jag är ytterst noga med att fråga om allt, skriva ner det och ge kunden en trygghet att de VET vad som ingår. Om de sen kommer på något INNAN bröllopsdagen så finns ju fortfarande chansen att planera in den bild de kommit på.
Likaså gäller när man fotar modeller.
Religös övertygelse, svartsjuka pojk- /flickvänner eller bara ren oerfarenhet/blyghet kan skapa problem som inte är hanterbara.
I några veckor har jag skapat en bild i mitt huvud där modellen ligger insvept i ett långt rött tyg uppe på ett betongfundament vid en damm. Vattnet skulle forsa förbi runt hennes kropp och föra med sig det röda tyget längs fallet och strömmen. Det våta tyget skulle klistra sig runt modellens kropp och modellens läppar skulle antagligen vara rödmålade med (lite osäker där). Det hela skulle fotas i motljus och sen tas senare i skymningen med ljuset från en blixt placerad vid modellens huvud så att ljuset skulle lysa från huvudet och nedåt fötterna.
Kontaktade några och fick några förslag från några modeller. Problemet var ju att vattnet skulle vara kallt så hade planer på att ta med varmt vatten i dunkar så att modellen endast hade det lilla vattnet som passerade att bry sig om och jag skulle jobba FORT för modellens skull.
Hade två modeller inbokade för denna idé om något skulle gå fel. DET gjorde det!
Jag ville vara helt klar på vilka förutsättningar jag hade för att jobba med modellen eftersom jag anade en osäkerhet för att visa hud. Så av respekt för modellen och hennes förhållande så ville jag klargöra sånt INNAN.
Vi kom överrens om att bar överkropp var otänkbart (även om hon hade ett godståg framför kroppen) och det är ju inget svårt krav för det är nog så svårjobbat med bara överkroppar för att skyla på snygga sätt och variera poser. Ett lätt krav m.a.o.
Så plåtningen skull äga rum på torsdagmorgon och detta var tisdagkväll. Senare på kvällen kom jag hem och satt vid datorn för att jobba vidare och loggade in på FB där nu modellen krävde bikini under tyget.
Vått tyg avslöjar verkligen alla former och att kräva bikini omöjliggör en bild där man inte får jobba ihjäl sig i Photoshop för att den godkänd. Jag BOR i Photoshop, har eget hus där och lämnar aldrig huset så jag VET hur svårt det är att skapa på ett snyggt sätt och bli nöjd sen. En amatör kan säkert hävda att "det är bara att fixa, det viktiga är väl ändå att modellen känner sig bekväm"! NEJ! Det viktiga är BILDEN! 
Om modellen känner sig bekväm är något man fixar innan och finns det krav som modellen inte klarar av så är det MYCKET BÄTTRE att avboka. Det skall vara möjligt att avboka även för fotografen och inte vara en rättighet som är begränsad till modellen.
Direkt så blev modellen väldigt fientlig och negativ och anklagade mig för att nakenheten var det viktiga! Att svepa in sig med meter av tyg och hävda en sån sak känns som ett skämt men det var det inte för henne.
Bra idéer och en duktig fotograf växer inte på träd, men så fort en modell tror sig vara oersättlig och inte är villig att hitta lösningar istället för att bara sätta upp krav så märker hon snabbt att ödmjukhet vinner, och att modeller är ersättningsbara...
Fotografen och bilden finns kvar och bilden skapas på lördag!
Lördag;



Jättehärliga Sophia assisterar mig för bästa möjliga resultat. Det var allt till att korrigera hår på villovägar, blötlägga modell till att stå i luften med min blixt... Tuffa krav, ha ha!


Kan det bli bättre? Så enkelt, så renskalat, så vackert...
På morgonen hade vi en annan vattenidé som Sabrina vågade sig på. Vi drog ut min studio i trädgården med ljusboxar m.m. och blötte ner henne. Adam, hennes bror, hade noll problem med att spruta kallt vatten på sin syster...




Tror vi kommer se MYCKET mer av Sabrina i framtiden...

Människor man gillat men som blivit äldre, flyttat utomlands och blivit kända brukar efter en tid sluta göra väsen av sig. Charlotte Crona verkar vara ett undantag. Läste nyss att hon hunnit bli 33 år (själv blir man ju knappast äldre), har man och barn men är fortfarande aktiv i nöjessvängen.
Läs mer i AFTONBLADETs reportage om när hon hoppade upp ur Silvio Berlusconis påskägg genom att klicka HÄR!
Det känns som i ett annat liv då jag såg skönheten bakom tonårsfinnarna där hon stod och gav ut pizza-bitar på det nu nedlagda KONSUM i Vetlanda. Vi fotade ett antal gånger och det finns inget ont att säga om den tjejen.
Då var hon otroligt vacker, oerhört vältränad och med en dröm om att bli polis...
Detta är så länge sen att jag endast har gamla DIA-bilder som ligger någonstans i något bortglömt förvar, men denna bilden är en av mina favoriter även om den är kraftigt beskuren här;

Fick ett tidigt samtal denna lördag morgon. Satt uppe sent igår igen och redigerade. Privat nummer stod det på displayen och jag brukar inte svara då med risk för jobbiga försäljare men idag är det ju lördag så det borde vara lugnt...
- Hejsan, det är Sofia Hellkvist säger en vacker stämma med klass, och hon lämnar en konstpaus så att jag kan låta namnet sjunka in men först sa det mig ingenting. SEN fattade jag vem det var!
Har nu tagit bort de bilder som är opassande en dam i hennes ställning och vill samtidigt be offentligt om ursäkt för att jag inte själv tidigare tog initiativet.
Jag har en väldig respekt för Sofia och ser upp till henne och vad hon åstadkommit trots beklagliga val i sin ungdom.
Jag vill INTE vara ett av dom!
Lycka till i framtiden Sofia!

Härom veckan så åkte jag och några modeller runt och tog bilder i olika delar av vårt avlånga land. Uddevalla, Munkedal, och i olika delar av Stockholm...
När jag kommer till Stockholm så passar jag på att storhandla allt det jag inte ens kan drömma om att hitta i Småland, och efter några timmars shoppande så blev hela jag helt slut. Jag hade en bestämd träff kl 17.00 med SJÖFARTSHUSET på Skeppsbron 10 i Gamla Stan, och klockan var snart 14.00.
Vad göra när kroppen är slut?
Hade köpt ett "åk-kort" för 100:- och gällde ett dygn i Sthlm och när jag kollat upp var SJÖFARTSHUSET låg och sett hur vacker trappa de hade så bestämde jag mig för att bara gå ut och ta 1a buss vartsomhelst.
Det blev buss nr 2 och varmt o gott satt jag och såg bussen åka via söder (Stockholms hjärta) ut i "Ingemansland" och till slut stanna och busschaffören förkunnade att det minsann var avstigning för samtliga (det gällde nog mig med?).
Ute mellan relativt nybyggda hus stod jag ensam och såg knappt en själ.
Med mitt extrema filmintresse så styrde jag mina steg mot den enda öppna butik jag kunde se. Det var en liten kvarters-filmuthyrningsbutik (nytt ord?) och där inne satt ett skräckslaget (Turkiskt?) par. De verkade inte vana vid kunder så jag kanske skrämde dom?
Väl inne så var det första jag såg att du hyrde ut VIDEOFILMER!!!!!
Själv kollar jag Blue Ray och trodde inte att videofilmer fanns kvar i omlopp, och då framförallt INTE i Stockholm! Ute i landsbyggden där klockan slutat gå förstår jag både videofilm, ko-bingo, och korvkiosken...
För att undvika att sugas in i någon skev tidszon där verklighet och fantasi bytt plats lämnade jag snabbt butiken och gick tillbaka mot busshållplatsen för att bara konstatera att den var tom på bussar. Bakom min rygg hade jag nu en Pizzeria / Thaimatställe. Kombinationen skrämde mig då mina erfarenheter av Thailand visat att man kan beställa något men få något helt annat. Ska ha ett öppet sinne tänkte jag och steg in i en mysig liten restaurang med en lokal gäst som satt i ett hörn o smuttade på en öl.
Kollade menyn och hörde gästen bakom mig säga; Du måste ringa i klockan!
- Tack, sa jag!
Läste vidare och såg att de hade lufttorkad skinka, mossarella och ruccolasallad i en halvt inbakad pizza och det kan väl inte vara så "svårt att misslyckas" med de smakerna tänkte jag samtidigt som jag reflekterade över det billiga ölpriset - 29:- för en stor stark Åbro!
Det kom fram ännu en Turk-liknande ung kille (ett turkiskt kvarter???) och jag beställde men önskade min öl samtidigt som maten var klar, sa jag.
Han nickade och började hälla upp.
Eh, SAMTIDIGT som maten upprepade jag... (det börjar bra, tänkte jag)
Han fortsatte hälla och jag upprepade mig igen men sa att; Nu när du börjat kan jag lika gärna ta ölen så att du slipper hälla ut den.
Oj, sa han och tvekade lite innan han gav mig ölen.
Satte mig ner och läppjade försiktigt på ölen.
Det var månader sen sista ölen och jag dricker ju "aldrig"!
Frid sänkte sig som en matta över min själ.
Var nöjd med mina "fynd" jag inhandlat till kommande fotograferingar.
En liten stund senare kom pizzan in och jag vet inte om det var ölen eller det nirvana-liknade lugnet jag uppnått men pizzan såg GUDOMLIG ut.
Slog bort en tanke där jag skulle tagit fram min kamera och tagit en bild men tanken fanns där och jag skämdes lite och kände mig som en ung oerfaren turist.
Skar upp en slice och det var inte bara utseendet som var gudomligt - det smakade som den såg ut.
Äter ju några pizzor per år med det liv jag har och förde upp denna pizza till TOPP 5 i mitt liv!
Tog en öl till och började samtala med den unga kille som serverat mig vilket visade sig vara en j-t trevlig kille som berättade att ölpriserna var "sommar-priser" och att de "smygstartat lite", men att han trodde att det skulle bli fullt i sommar med uteserveringen och ölpriserna.
Jag sätter INTE emot utan håller med till 100 %!
Klockan gick snabbt och jag vinglade ut någon timme senare mot buss 2 och begav mig mot SJÖFARTSHUSET för att se de lokaler vi skulle låna på lördagen.
Träffade en MYCKET trevlig (varför säger alla att Stockholmare är så snorkiga? De som har såna åsikter träffar väl bara BRATS på Gotland eller i Båstad?) kvinna som tog emot mig och visade våning 2.
Det var mycket vackert och jag kände mig lugn för att vi skulle få bra bilder.
Det enda orosmolnet var att jag åter skulle träffa en av mina genom tiderna mest underbara modell - Hanna!
Våra karriärer gick åt var sitt håll för ett år sen och jag har saknat henne något oerhört.
Ringde min underbara vän Alexandra som hade hittat kontakten och pratat med SJÖFARTSHUSET, och berättade att det var topp!
När lördagen sen kom och sminköserna var på plats på SJÖFARTSHOTELLET (jupp, INTE samma nej) dit modellerna kom och blev omgjorda. Parkerade bilen (380:-!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) och började bära upp utrustning och blev mött av ännu en supertrevlig tjej från SJÖFARTSHUSET som hjälpte mig. Riggade och började hänga upp de klänningar vi senare skulle fota i.
Rogéh kom först, ställde upp trots magsjuka! Såna modeller är precis vad man kan önska!
Vi började...


Hanna...




Jeanette...













Digne...

Asia...

Att jag inte är rasist (snarare tvärtom) eller homofob vet nog alla som känner mig, och i min ständiga jakt på att utvecklas och se med nya ögon har jag börjat utforska kemi mellan flera individer på bild. Så fort två av samma kön kysser varandra (Madonna o Britney för några år sen och Nathalie Portman i BLACK SVAN senast) så blir det rubriker och massmedial uppmärksamhet.
På Melodifestivalen var det tydligen två killar som kysstes och samma sak i GLEE och det blir trend i detta.
Kollar modemagasin och där man inte tar av modellen samtliga kläder och hon visar allt så kysser de varandra alltmer. Denna trend fortsätter även i musikindustrin där egentligen samma regler gäller, MEN har nu fått igång en diskussion där jag märker en negativ attityd till kärlek mellan samma kön.
OSMAKLIGT, ÄCKLIGT osv är ord som används!

Dessa människor blir även de äldre och yngre kan se DEM som ÄCKLIGA om de visar sin kärlek alltför öppet. Så varför dömma när allt handlar om hur öppen man är?
Några allmäna fördomar;
Om mannen är "mycket" äldre i ett förhållande så är han gubbsjuk och tjejen söker bara trygghet!
Om kvinnan är "mycket" äldre i ett förhållande så är hon pinsam och killen söker ett moderssurrogat!
Om mannen i ett förhållande är svart och tjejen vit så är han en som vill ha uppehållstillstånd och hon skadad mentalt och vill straffa sig själv genom att välja av samhällets bottenskikt!
Om mannen är vit och kvinnan asiat så har han KÖPT sin kvinna och hon flyr bara fattigdom!
Om kvinnan är vit och äldre och mannen är svart och yngre gäller samma sak!
Jag bara undrar; Vart fan har KÄRLEKEN TAGIT VÄGEN? Är allt bara en j-a kuliss som vi sväljer för att passa in?
Vet mammor som hellre skulle låta sitt "kära" barn må mentalt dåligt än att hon/han skulle välja kärlek efter sitt hjärta.
Mammor som skapar lika inskränkta barn för hur det än är så blir barn som vi vuxna är och tar gärna efter våra fördomar.
Att sen MASSOR av unga mår dåligt idag med självsvält, droger, självskärande, och andra stressrelaterade sjukdomar verkar vara att föredra än att barnet tar till sig den kärlek av en sort som föräldrarna anser vara omoralisk.
Intressant är också att barnen eller föräldrarnas bekanta kan vara sexuella stafettpinnar och ha sexuella erfarenheter med hela socknen och samtliga grannstäder, men även det är bättre än homosexualitet eller rasblandade förhållanden.
Det vidrigaste med allt detta är ändå att föräldrarna i sin inskränkthet tror sig vara BRA föräldrar och att de uppfostrar sina barn till att bli lyckliga om blir "fiskar som följer med i strömmen"...
Blir man kär i en människa eller ett kön och beror det dessutom på ras och ålder om man ska få känslor?