Diagnosfyllda vrak eller skratt och glädje?
Jag har skitsvårt för svensk s.k. mentalitet/kultur; falukorv från ICA, mellon, stirra ner i en mobiltelefon hela dagarna, Ullared, supa och ragga lik på krogen, rösta på sossarna ”för det har vi alltid gjort i vår familj”, Kalle kl 15.00 på julafton + den där jävla Aladdin-asken, mentalt skadade vrak med fyllda med botox/silikon och 100000-tals blåsta följare, eller de idioter som ALLTID står 20 cm från bagagebandet på Arlanda ist för att gå fram när de ser sin väska – nu står de bara i vägen och tar plats likt som en som parkerar sin bil i en rondell, o.s.v., o.s.v., o.s.v.….
Har träffat en tjej i Kuba några år, men har inte riktigt känt på allvar för ett distansförhållande där åldern åter är en känslig fråga om jag t.ex. skulle ta henne till Sverige. Det hade inte varit ett problem för henne eller mig, men garanterat för alla ”godhetsknarkare” som accepterar gruppsexvåldtäkter på barn samt BARNÄKTENSKAP och fortsätter att rösta för just sån skit, men som skulle rynka på näsan om det skiljer mer än 10 år på två partner i ett svenskt förhållande där det är mannen som är den äldre. Sen kan de hycklande asen säga att Cher, Madonna, Jennifer Lopez m.fl. är starka kvinnor för att DE har en toyboy! Egentligen skiter jag löst i sådana personer, men mitt förakt mot idiotin i vårt land börjar bli jobbigt, och vill inte utsätta en glad kubansk tjej för inskränkta hjärndöda PK-fnask…
Nu löste sig allt automatiskt. Först var hon så stolt över mig så hon skulle visa upp mig som en trofé (kolla, jag har en hjärndöd idiot som kommer se till att jag inte behöver arbeta mer i mitt liv typ) vilket fick mig att knappt vilja gå ut. Sen ville hon att jag skulle köpa nya skor till henne som hon kunde visa upp för sina vänner…. Har ju varit gift/sugardaddy, och fan ta mig om jag inte lärt mig av den läxan! Jag blev lika kall som Sveriges klimat i februari, och förklarade att jag ville ha lite lugn och ro, och föreslog att vi skulle ta det lite lugnt så jag kunde träffa mina andra vänner med. Då fick hon fram att hon skulle flytta från Havanna… Visst, sa jag, vi kunde ta den frågan når vi sågs igen. Bytte lägenhet efter någon dag, och lyckades hålla mig undan henne så efter någon vecka så kunde jag pusta ut, och vi båda hade då förhoppningsvis förstått att livet gått vidare…
Gillar kubansk kultur, och hur folk umgås… Jag och en av mina vänner, Rafael, brukar sitta på de första trappstegen till de lägenheter jag hyrt. Där sitter vi och dricker öl, morsar på folk, och bara finns till. Härom veckan dök en skitsnygg tjej upp som, när hon gick förbi, tittade länge på mig. Hon var för snygg för att jag skulle tro att jag i min högt tillryggalagda ålder skulle vara attraktiv i hennes ögon. Snarare exotisk med blek hy, och fet mage (nåja, här är jag mager i jämförelse med många andra män)… Hon gick förbi min lägenhet då och då, och sneglade in genom fönstren, och såg mig vid flera tillfällen vilket gjorde det hela till en långt utdragen flirt som gjorde mig intresserad. Igår passerade hon med ett fat nybakade kakor. Som av en händelse så passerade hon och liksom bara undrade om jag ville smaka på en kaka. Jag har svårt att ta emot något av en främmande person, och framförallt något ätbart, men hon hade redan väckt intresse hos mig så jag tackade ja. En helt vanlig kaka – inget speciellt alls, men jag tackade, och sa att den var jättegod. Hon blev jätteglad. Fick veta typ två timmar senare att hennes familj vetat om hennes intresse för mig, och att hon bakat kakorna till mig, men låtsas om att de skulle ges till ett annat ställe….
Så sött och oskuldsfullt! Tänkte lite lätt på Sverige där äckel skickar kukbilder till slampor som accepterar det som ett raggningssätt. Här flirtas det istället vilt, folk ler mot varandra, och helt plötsligt så kan en kvinna lägga sin hand på mig när hon pratar vilket kan visa att hon visar sitt gillande… Jag är sjukt ofysisk som person, och rör gärna inte andra eller vill bli rörd av dem. All fysisk kontakt är för mig mellan den jag älskar och endast med henne! Här pussar man folk man inte ens känner på kinden när man ses… Mellan män så morsar man genom att knytnävarna möts/stöts mot varandra ungefär som vi i Sverige skakar hand. Däremot känner jag mig uppskattad som man när en kvinna visar sitt intresse så öppet och tydligt…. Rafael kan ibland skratta högt där han går en bit ifrån mig, och hör kvinnor säga positiva saker om mig i tron att jag inte fattar vad de säger (vilket de ju har rätt i)… Sådant har nog aldrig hänt mig i Sverige!
En annan sak skiljer sig markant från Sverige; här svälter de stundom, har trasiga kläder, bor trångt i små ”hoplappade” lägenheter, men har ständigt ett leende på läpparna. Tror svenska tjejer har på tok för mycket fritid för inte fan har kubanska tjejer utvecklat en miljard bokstavsdiagnoser typ att de är bipolära, eller har ätstörningar, ADHD, ACDC, HD-TV, eller annat skräp som gör livet surt för alla i deras omgivning. Inte heller så knaprar de piller, eller stinker alkohol mitt på dagen! De klär sig inte heller i ”fitt-mössor” eller går runt och är kränkta p.g.a. någon jävla H&M-reklam de sett i T-banan!!! Här är ist männen svin, och kvinnorna verkar gilla det. Hit kommer även svenska kvinnor och beter sig precis som de horor de har rykten om sig att vara! Skillnaden är att HÄR dras kvinnorna till ALFA-hanar, medan svenska luder hittar de HIV-smittade asen som mer ser ut som skabbiga gathundar vilka de brer ut sina kroppar för! Undrar varför jag ser Zara Larsson framför mig när jag skrev sista meningen? Tror att kvinnorna i Sverige blir Sveriges undergång! Vad har hänt med den svenska kvinnan för att hon skulle bli så sjuk i huvudet? Det är framförallt svenska män som stöder SD medan svenska kvinnor flummar verbalt om humanitet, och röstar för kvinnoförnedrande, barnsexbejakande, homosexualitetsföraktande politik för att sen tro sig vara förmer/goda! Här i Kuba är folk rasister, och jag får gilla läget då jag är här som gäst i deras land. Sitter inte på typ deras ”Medborgarplats” och kräver en massa saker för att jag är kränkt. Passar inte Kuba mig så får jag väl för fan lämna landet och aldrig komma tillbaka – hur JÄVLA SVÅRT kan DET vara? Tyvärr har kubanarna även en vana att vilja lura åt sig pengar. De har inte intelligens att göra det snyggt ens utan hittar bara på något som gör att de anser vara värda mer än vad man kommit överrens om. Man kan inte heller komma överrens om möten eller att man tror sig bokat något då INGA löften är värda ett skit här, och ändå anser jag att detta land är värt att komma tillbaka till år efter år… <3
