Vietnam!

Till slut verkade det som om vi skulle komma till skott?
Efter ett antal "missuppfattningar" där jag väntade på bilder och priser av vad The Qua tang hade till salu så verkade det som om vi skulle ses?
Han skickade massor av bilder på allt möjligt men bland allt så fanns det godbitar (PEPSI) så jag sa; - ja!
Vi kom överrens om att jag skulle vänta i min favvo-bar och att han skulle hämta mig efter att han varit i simhallen med sin son.
Gick ner 17.50 (svenne som man är) och beställde en Saigon red!
Vid bordet intill hörde jag ett antal personer prata och mannen hade en MYCKET välkänd brytning på sin engelska så jag fråga lugnt på svenska om hur mycket klockan var!
Mannen och hans kvinna stirrade leende på mig och efter en minut så var vi fullt upptagna i en vild diskussion om asien, vår regering, flytta utomlands och tunnlarna som vietnameserna använde i kriget...
Deras sällskap (som INTE pratade svenska) tröttnade och gick och tiden rusade...
Efter min sjätte Saigon red så började jag smått att tröttna och trodde detta skulle bli ännu ett missförstånd!
Vad skulle jag göra?
Klockan var strax 19.00 och jag började bli på lyset! 
The Qua tang kom ju inte så jag borde nog ha lite mys med en ATM så jag skulle få lite påfyllning i lädret!
Mitt svenska sällskap gick och jag var nu ensam med ett antal engelska "gentlemän" med en helt annan alkoholkonsumtion än vad jag själv skulle klara av!
Bestämde mig för att dricka upp och ge upp!
Då kom en ung man med motorcykelhjälm på huvudet och stirrade på mig...
DET var The Qua tang!
Blev livrädd!
De som varit i Vietnam vet hur deras trafik ser ut!
INGA regler, varken höger eller vänstertrafik utan här kör man mot enkelriktat OCH PÅ TROTTOAREN om det är hinder i vägen på körbanan! De kör OFTA på trottoaren!
Han ger mig en hjälm och mitt huvud är inte gjort för storlekar som alla andra normala människor har!
Nej, hjälmen hamnade uppepå mitt huvud!
Även efter att försökt att spänna upp bandet runt hakan så var hjälmen helt oanvändbar för mig!
Jag fick ist hans!
Nu hade jag ingen ursäkt längre och var SÅ tacksam för att jag fått i mig sex st Saigon redan!
Efter några sekunder svängde han ut med ett dödsförakt som jag då bara log åt (Saigon red), och vår resa började....
Han bodde självklart UTANFÖR Ho Chi Minh i Bihn tan så vi körde länge i den vansinniga trafiken...
Väl framme (överlevde iaf ena resan) så åkte vi upp i hans hus till 7e våningen och det var en levande loftgång. Många hade sina ytterdörrar helt öppna och röster hördes högljutt innanför, men framme vid hans dörr var det tyst.
Vi gick in i hans tvåa där 50 % var upptaget av läskburkar i kartonger och i glasskåp! Kände att jag kanske borde sansa mig i mitt samlande då jag klagade ideligen på min förra fru och hennes ständiga inköp av kläder m.m. via nätet. 
Hittade burkar och en plasttermos och fick presenter...
För allt jag köpte så ville han ha 100000 dong vilket jag undrade om det täckte motorcykelbensinen?
Han blev iaf en av anledningarna varför jag redan ÄLSKAR Vietnam!
 
 

Kommentera här: