Rabies och inkompetenta läkare!

Jag och min flickvän är på en resa i Thailand för att kunna dyka i det otroliga korallrevet utanför Koh Tao. 
På väg till stranden förmiddagen den 12e mars så passerar vi några hundar som började morra.
Jag pratade lugnt med Elvira att vi skulle hålla låg profil och bara gå försiktigt men bestämt förbi. En av dem nöjde sig inte med att morra utan högg mig i höger ben bakifrån...
Vi satte på ett plåster och stoppade blodflödet, och begav oss tillbaka ner till staden för att få proffesionell hjälp.
Efter att de vi trodde skulle kunna hjälpt oss med sjukvård istället hänvisat oss till Samui så beställde vi biljetter till nästa båt morgonen därpå.
Alla pratade om risken för rabies och vikten av att få hjälp inom 24 timmar...
Framme vid sjukhuset BANGKOK HOSPITAL SAMUI så var tydligen det viktigaste vem som skulle betala undersökningen. Detta kunde bli dyrt ansåg de i receptionen, och min naiva iställning var att vi väl kunde ta det på mitt Mastercard för sååååååååååå mycket kunde det väl inte bli?
Jo sa de, så vi fick hjälp att ringa SOS-International som kollade upp att jag faktiskt tecknat en extra försäkring för vår förlängda vistelse här i Thailand. Har ju aldrig råkat illa ut innan men "man vet ju aldrig" så vi löste försäkringen innan vi åkte.
Det blev en lång väntan men sen kom en liten sjuksköterska som kollade hur mycket vi (Elvira blev riven tror vi så vi tog det säkra före det osäkra) vägde, syresättningen i blodet, blodtrycket, och kroppstemperaturen... 
Sen fick vi lägga oss på varsin metallsäng och vänta på läkaren.
Detta tog givetvis även det en lång stund men sen kom en trevlig asiat som förhörde oss om allt.
De tvättade av Elviras sår och smetade på salvor och henne stelkrampsspruta och hennes första rabiesspruta, men mig bedövade de och fick mig att lägga mig på magen. 
Innan "rengöringen" var Elvira tvungen att lämna rummet vilket vi undrade över då inget var sterilt. 
Läkaren kollade även hur djupt såret var genom att köra in baksidan på en osteriliserad bomullspinne ( som man tar prover med).
Kände hur det rann eller rättare sagt flödade vätska från där de "rengjorde" såret, och trots bedövningen så var detta ingen skön upplevelse kan man säga.
Såg dessutom att de inte varken hade skyddshandskar eller gjort rent sina händer samt bar privata ringar på fingrarna.
De sa att de endast rengöra såret men vi upptäckte senare att de skurit bort en del av köttet och även skurit inne i såret, och de sa INGET om att de skulle fylla såret med något!
Några timmar senare så tog vi taxi till en by bredvid så att vi kunde få våra sprutor vilka vi nu fått ett schema för att ta. Att snorkla i Tao var m.a.o. otänkbart och den semestern fick nu läggas på is, och kostnaden för att åka fram och tillbaka från Tao till Samui tror jag inget försäkringsbolag i världen vill betala även om Länsförsäkringar har ett mycket gott rykte att vara trevliga mot de som råkat illa ut.
Vi fick även tabletter och har gjort rent såret noga varje dag men dag fyra så har benet börjat svullna och såret börjat bli infekterat. Vi har tagit bilder;
Bild 1; (varbobba med infogade snören)
 
Vid rengöringen idag så rann det var från såret och jag fick tag i en tråd vilken jag antog inte tillhörde min kropp, och började att dra i den. Rädd med en smärta som strålade i mitt ben, och chockad när tråden visade sig vara ett smalt bandage som mätte drygt 150 mm.
Bild 2:
 
När hela det smala och osteriliserade bandaget var ute så glipade ett stort och djupt sår i benet, och vetskapen om att kroppen inte skulle absorberat detta främmande föremål utan att såret aldrig skulle läkt på ett bra sätt skrämmer mig ytterligare. 
 
Bild 3;
 
 Nu sitter vi på ett litet hotellrum i Samui utan tillgång till bra sjukvård, snorkling eller tryggheten att veta att vi kommer slippa framtida kompikationer p.g.a. inkompetent sjukvård... 
Hoppas Länsföräkringar lindrar allt negativt något vid hemkomsten när de fått alla fakta till sig.
Resan är iallafall inte längre någon semestertripp i paradiset...
Vi besökte Bangkok Hospital Samui igen den 20e för att få vår tredje rabiesspruta och information om varför de stoppat in bandage i sår de dessutom skär upp.
De ansåg att de gjort rätt så jag ringer åter upp SOS International och får prata med en dansk läkare som jag faktiskt förstår. Han säger att det är vanligt att "dränera" ett sår från var och smuts m.m. men att allt ska rengöras och bytas varje dag då vi befinner oss i ett land så varmt och fuktigt. Eftersom ingen av sjukhuspersonalen sagt att de stoppat in bandaget och att de sa att vi kunde göra rent allt själva så har alltså bandaget legat i såret i 8 dagar och infektionen är ett faktum. MYCKET tjurig går jag tillbaka till sjuksköterskorna som ville stoppa in nytt bandage vilket jag nekat innan samtalet till Danmark. De fick tvätta såret och jag beställde tid för tvättning återstående dagar till den 26e då doktorn på nytt ska granska hålet.
Vad som är mest skrämmande nu är att även om jag inte fått rabies så är infektion i ett stort öppet sår mycket farligt det med.... 
Så brist på information, felaktig information, handhavande av icke sterila bandage i ett öppet sår - dessutom på ett felaktigt sätt något som kan påverka återstoden av mitt liv... 
 
Så glad att någon läser denna blogg! Sen den 20e så har samtliga sköterskor som tagit hand om rengöringen av mitt hål i benet haft latexhandskar på sina händer samt verkar förstått vidden av att vara försiktig vid behandlingen, så NÅGON verkar ha läst min blogg och tagit till sig vad jag ansett vara negativt! ;)
Frågan jag ställer mig innan sängdags; VEM KATTEN HAR ÖVERSATT MIN BLOGG TILL DEM?
Onsdagen den 26e mars - läkaren sa att hålet i benet såg bra ut idag och ansåg att behandlingen var avslutad för delas del, ingen mer pencillin och att vi efter morgondagens rabiesspruta nu kan rengöra såret själva igen...
Om man säger så här; Ölen jag drack samma kväll för första gången sen den 11e var den godaste på mycket länge....

RSS 2.0