En underbar dag...
Man kan säga att dagen började när jag skulle plocka in jordfräsen i förrådet. Det rörde sig i det supertorra gräset, och mina ögon noterade min 1a bruna esping jag haft på min tomt där jag nu bott i 23 år...
Vi presenterade oss för varandra, och han sa att han hette Arne (blir lite smått irriterad när jag ÅTER hör det namnet! MASSOR av djur jag möter heter just Arne! Är då djur enfaldiga eller har de bara dålig fantasi?)...
Nåja, Arne Esping var lite lik min fd fru fast EN sak skilde dom rejält! Båda var vackra och smala, men Arne (till motsats till fd frugan) vill INTE fotas! Skit-irriterad (fler likheter, ha ha) ville Arne förmodligen ta död på mig (Mmmmm, ni fattar!), men gubben backade samtidigt som jag tog mina bilder...
Vi presenterade oss för varandra, och han sa att han hette Arne (blir lite smått irriterad när jag ÅTER hör det namnet! MASSOR av djur jag möter heter just Arne! Är då djur enfaldiga eller har de bara dålig fantasi?)...
Nåja, Arne Esping var lite lik min fd fru fast EN sak skilde dom rejält! Båda var vackra och smala, men Arne (till motsats till fd frugan) vill INTE fotas! Skit-irriterad (fler likheter, ha ha) ville Arne förmodligen ta död på mig (Mmmmm, ni fattar!), men gubben backade samtidigt som jag tog mina bilder...
Sen fick jag ett SMS av Anna att hon hade hittat en liten fladdermus som fått sin ena vinge riven av en katt! Så det blev att ge sig av i ilfart till Katarina.
Väl framme så tog Katarina Arne (Ja, jag VET! Ännu en!!! Vad är det för fel på djurs fantasi???) i sina hand, och värmde upp hans lilla kropp med sina händer. Jag bara stirrade, och frågade om det var ofarligt? Arne hade lite loppor sa Katarina, men de var helt ofarliga för oss människor.
Vi tog in honom för att se om han var hungrig (vilket han var!)! Anna hade köpt en liten "hink" med mjölmaskar, i vilken Katarina valde en liten som hon höll framför Arnes lilla mun. Själv trodde jag att fladdermöss använde radar och kände på sig att det fanns en insekt i luften framför dem, men här knaprade Arne i sig mjölmask efter mjölmask tills han blev mätt...
Som jag skrev till syrran (Anne-Marie) i morse; Livet ÄR ett äventyr!!! :)
http://www.digipics.nu/htm.php?img=Mammals/1.html