Sent skola syndaren vakna....

I veckan ringde min mor! För de flesta som inte känner till mitt privatliv så framstår den meningen som ganska banal, och ointressant, men det faktum att det är den första gången jag hör hennes röst på över sju år så gjorde den iaf mig lätt chockad...
Min fd fru var uppe i deras nyinköpta lägenhet 2015, men hon kom därifrån tomhänt efter att mor hade lovat henne att hon skulle få köpa mina gamla fotoalbum. Min fd fru bevittnade exakt den skit som gjorde att jag valt att leva ett liv utan kontakt med min mor och hennes man...
Dock så har min gamla mor uppnått en ålder som gör chanserna till ett framtida besök som sjukt begränsade... Under samtalets gång så var det mest gråt, och en klagan över alla de krämper som uppstår vid en hög ålder. 
Tror det blir en chock att se henne, men jag gör det för hennes skull - mitt intresse för att gå tillbaka till gamla ointressanta minnen är desamma som noll... 
Men att se henne är väl att visa att jag är "vuxen" fast jag inte har några behov av "vuxenhet"... 
Livet är NU, och varje val där det finns något positivt eller något mindre positivt att välja mellan - varför välja något som är mindre positivt? Släkt får man på köpet när man föds, men vänner är de man väljer pga deras egenskaper som människor.... För mig är det valet självklart vilket gör mig till en människa som inte gör det genomsnittssvennen gör på rutin.
 

Kommentera här: