Två år i frihet!

För två år sen idag så slog jag ett rekord i att gråta!
2015 var året då jag grät t.o.m. två gånger...
Första gången när det stod klart att vårt barn var dött i min hustrus mage. Det var vårt första missfall!
Några månader senare så var missfall nummer två ett faktum, och min frus humör gjorde det omöjligt att vara hemma. Jag flydde så mycket jag kunde, men saknade henne iaf när jag var borta. När jag väl kom hem så var hon kärleksfull i flera minuter, men sen började bråken igen...
För två år sen på dagen så urartade det då hon krossade mitt nylagda köksgolv med ett glas, hällde drygt en liter mjölk över hela köket, och flög på mig bakifrån så jag slog mitt huvud i hennes skrivbord!
Någonstans mellan krossandet av golvet och mjölken gav jag upp vårt förhållande, och mina tårar slutade inte rinna. Har aldrig gråtit så mycket i mitt liv! Var närapå svimfärdig...
Nu var svartsjuka, hot, våld, utpressning, lögner, snusk, borta ur mitt liv så varför grät jag?
Svaret är att jag aldrig älskat någon så mycket i mitt liv trots alla hennes diagnoser!
Nu får jag sova på nätterna när jag ska upp några timmar senare, har blivit lugn och min mage har inte längre besvär, mitt hus är inte längre en förvaringsplats för skräp, har aldrig haft mer pengar då jag slipper försörja någon som sket i VEM som försörjde henne bara hon hade mat för dagen, mina saker "råkar" inte längre gå sönder, jag har inte längre en känsla av att jag ska bli dödad i ett av hennes utbrott (eller få veta att hon tänker stoppa in en penna i mina ögon/klippa av mina tår med en sekatör när jag sover, eller elda upp mitt hus osv osv osv)...
Hoppas för allas skull att hon finner frid i sin själ - själv har jag fått tillbaka min frid...
Tack Gud för en andra chans i livet!
 
 
 
 
 
https://www.youtube.com/watch?v=zeT_nYtjgTQ
 

MEJOR ANDAR SOLO QUE MAL ACOMPAÑARDO.... 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0