blogg

Satt hemma hos en vän och slötittade på TV och zappade till en musikkanal som bara visade 80-talsmusik för stunden... Det slog mig snabbt hur glada alla såg ut trots att de hade både kläder, frisyrer och stilar som borde gjort dem så generade att de gömt sig under en sten och hoppats att ingen såg dem, men ist så var glimten där i ögat och stämningen var uppsluppen och härlig... Vad hände sen?

Alla som var med på det glada 80-talet minns detta men jag tror att det var årtiondet då det mesta fortfarande var äkta innan vi blev besatta av ytlighet.

Våra kroppar såg naturliga ut. Detta var INNAN alla började skaffa sin egna PT och bo på ett gym. Idag är inplantat i bröst, läppar m.m. tyvärr väldigt vanligt och en del går till överdrift för att deras självbild är förvrängd av andra sjuka människors synsätt i bloggar m.m. Mindre och mindre är äkta men ingen blir lyckligare trots att de "eftersträvar perfektion"! Det äts allt mer piller och detta i allt lägre åldrar. Läkare som tjänar multum på sina procent av vad de skriver ut dövar säkert sina egna samveten med piller de med...

Så varför denna hets mot något som vi alla borde se som fördärv?

Om vi är mer olyckliga än någonsin men inte ser någon väg ut - varför stannar vi inte upp och ser i backspegeln?

Nej, vi springer bara fortare och köper ist den nya tröjan som ska ge dig den lycka som du saknar...

Läste på FB härom veckan ett citat; Att tro att man kan shoppa sig lycklig för att fylla ett hål i sin själ är lika dumt som att tro att man kan bli mätt genom att tejpa fast smörgåsar på magen!

På 80-talet hade maten visserligen tillsatser men vinstintressen har snart gjort maten till något vi bör undvika för att inte bli sjuka. Idag fick jag veta att något företag hade spätt ut kebabköttet med en stor del griskött trots att många muslimer äter kebab med vetskapen att det är rent, och att det strider mot deras tro att äta kött från ett "orent" djur... Så vinstintressen utan en tanke på moral och etik!

Sen droger.............

TVn visade en ung oförstörd Whitney Houston som skrattandes hoppade runt och sjöng med en av världens i särklass mest underbara röster. Nu har den tystnat för alltid pga hennes missbruk! Hon träffade Bobby Brown som var missbrukare men idag VET alla att missbruk leder bara enkleriktat åt ett håll om man fortsätter... Så det var ju inte hans fel att hon valde den väg hon valde! Alla ger honom skulden för att de gillade Whitney men hon får ju själv ansvara för sina handlingar och de ledde henne till döden... Vi får nog aldrig ett svar på varför just hon valde att dö ful, nedgången och utan den röst hon en gång hade, men hade hon vid unga år sett i vilket skick hon var i vid sin död så hoppas jag att hon valt en annan väg... Det sägs att de mest nedgångna endast kan hitta en väg ut genom kärlek eller religion, men idag är kärleken någon många har hört talas om men själva inte riktigt upplevt. De söker och hittar något ytligt de åtrår för stunden men jagar sen vidare likt hundvalpar som hittar nya lukter att upptäcka varje meter i sin väg... 

Tror vårt ständiga jagande gör oss depressiva!

Att aldrig vara nöjd med något är bra för utvecklingen i ett företag men inte i privatlivet... Vi behöver finna ro i de små detaljerna och njuta av dom ist för att kassera dem och jaga nyheter! 

Många skyller dessutom på andra för sina val i livet och det har blivit mode i det med. Att inte själv ta ansvar utan att ha någon annan att lasta för sin misär kallas projektion och så här står det i wikipedia;