Fördomar, inskränkthet och uppfostran?

Att jag inte är rasist (snarare tvärtom) eller homofob vet nog alla som känner mig, och i min ständiga jakt på att utvecklas och se med nya ögon har jag börjat utforska kemi mellan flera individer på bild. Så fort två av samma kön kysser varandra (Madonna o Britney för några år sen och Nathalie Portman i BLACK SVAN senast) så blir det rubriker och massmedial uppmärksamhet.
På Melodifestivalen var det tydligen två killar som kysstes och samma sak i GLEE och det blir trend i detta.
Kollar modemagasin och där man inte tar av modellen samtliga kläder och hon visar allt så kysser de varandra alltmer. Denna trend fortsätter även i musikindustrin där egentligen samma regler gäller, MEN har nu fått igång en diskussion där jag märker en negativ attityd till kärlek mellan samma kön.
OSMAKLIGT, ÄCKLIGT osv är ord som används!

Dessa människor blir även de äldre och yngre kan se DEM som ÄCKLIGA om de visar sin kärlek alltför öppet. Så varför dömma när allt handlar om hur öppen man är?
Några allmäna fördomar;
Om mannen är "mycket" äldre i ett förhållande så är han gubbsjuk och tjejen söker bara trygghet!
Om kvinnan är "mycket" äldre i ett förhållande så är hon pinsam och killen söker ett moderssurrogat!
Om mannen i ett förhållande är svart och tjejen vit så är han en som vill ha uppehållstillstånd och hon skadad mentalt och vill straffa sig själv genom att välja av samhällets bottenskikt!
Om mannen är vit och kvinnan asiat så har han KÖPT sin kvinna och hon flyr bara fattigdom!
Om kvinnan är vit och äldre och mannen är svart och yngre gäller samma sak!
Jag bara undrar; Vart fan har KÄRLEKEN TAGIT VÄGEN? Är allt bara en j-a kuliss som vi sväljer för att passa in?
Vet mammor som hellre skulle låta sitt "kära" barn må mentalt dåligt än att hon/han skulle välja kärlek efter sitt hjärta.
Mammor som skapar lika inskränkta barn för hur det än är så blir barn som vi vuxna är och tar gärna efter våra fördomar.
Att sen MASSOR av unga mår dåligt idag med självsvält, droger, självskärande, och andra stressrelaterade sjukdomar verkar vara att föredra än att barnet tar till sig den kärlek av en sort som föräldrarna anser vara omoralisk.
Intressant är också att barnen eller föräldrarnas bekanta kan vara sexuella stafettpinnar och ha sexuella erfarenheter med hela socknen och samtliga grannstäder, men även det är bättre än homosexualitet eller rasblandade förhållanden.
Det vidrigaste med allt detta är ändå att föräldrarna i sin inskränkthet tror sig vara BRA föräldrar och att de uppfostrar sina barn till att bli lyckliga om blir "fiskar som följer med i strömmen"...
Blir man kär i en människa eller ett kön och beror det dessutom på ras och ålder om man ska få känslor?

Kommentarer:

1 Ellinor:

Jag håller med! Snygg bild också!

Kommentera här: