Kan man stämma Hollywood?

Vid ålderns höst så skola den saktmodige vakna...
Såg nyss; OM ÖDET FÅR BESTÄMMA med den talangfulla John Cusack och den lika talangfulla men även otroligt vackra Kate Beckinsale.

En överdrivet overklig "romantisk komedi" (vilken genre det blivit! USCH!) där rollerna är så mysiga att de inte ens tillhör den här planeten.
Så som i filmen fungerar ju inte livet men katten vad bra allt kändes efteråt när man satt där och bara mådde så där bra som man gör när allt fungerar till sist...
Varför tror jag då ännu att man KAN känna sån kärlek som man upplever på en film?
Är jag då totalkvaddad i min själ?
Tror att jag är "boven" till att iaf 98 % av mina förhållanden gått åt "pipsvängen" (såna ord använder man inte längre, ha ha).
Svårt att se att man är orsaken till 100 % men vet att i något fall så var allt dömt att misslyckas redan från start.
Lever man i en dröm så är man inte mogen att handskas med verkligheten.
Hollywood pumpar ut "FEELGOOD"-filmer som dövar den grå vardagen och för mellan 1,5 till 2 timmar så kan man fly in i en fiction-värld där man väljer vilken typ av liv man vill ha.
Idag verkar alla jaga det ouppnåeliga.
Vill vi ha det vi matats med på film, och hör vi inte soft musik i bakgrunden när vi träffar vår partner så gör vi slut och jagar vidare?
Jag erkänner att jag har varit sån och har inte fattat vad jag haft i jakten på "den heliga graalen"!
Idag kan vi välja tragedier i filmform där man känner sympati för de utsatta men uppskattar sen mer sitt eget privata lilla h-e på ett annat sätt.
Komedier där man faktiskt ibland t.o.m. skrattar, men idag är nog det mesta skämten använda. Det är bara nya vinklar på gamla idéer.
Tror skräckgenren är en av de få som verkligen utvecklas idag?
Växte upp med ALIENS-filmerna varav jag anser 2an "ALIENS" är den bästa av de fyra i den svit som var fristående från PREDATORs. Då var det hemska de monster som hittades på vartefter HOLLYWOOD hann med.
Idag är det hemska ofta människor eller saker vi inte kan se i form av krafter m.m.
Visst hade vi "Rosemarys Baby", "Exorcisten", "OMEN"-filmerna m.m. men idag är det manus som känns mer verklighetstrogna och på så sätt mer hemska.
När jag var liten såg jag "Flugornas herre" och det var nog den mest hemska film jag såg under min uppväxt.
Vet inte varför barn har en benägenhet att skrämma skiten ur mig i filmer men den senaste "EDEN LAKE" var i samma anda men där barnen var något äldre.
Fy katten vad jag ville gå in i filmen och "rädda" tjejen...


En av de mest markanta skillnaderna är att förr så klarade sig ofta huvudpersonen även om "det onda" återuppstod i bakgrunden för att sen dyka upp i uppföljare. Idag går INGEN säker i filmen och "hjälten" slutar sitt liv bakom en spegel i en paralellvärld (MIRRORS), tar självmord (The Grudge + The Box m.m.), flippar efter att ha dödat sin son av barmhärtighet (The mist) o.s.v....
Får manusförfattarna inspiration av vår verklighet?
Hemska tanke!
Om filmerna hämtar bränsle av händelser och folk sen får inspiration till nya dåd av filmerna så är framtiden det mest skrämmande "manusstoffet"...
Måste nog till försvar tillstå att tecknade/animerade filmer har utvecklats sen SNÖVIT dök upp 1937 med...
Nu är humorn så utvecklad att man måste beundra de hjältar som ägnar sin tid till att komma på så knäppa idéer.
WALLACE och GROMIT, FÅRET SHAUN, SHREK (1 + 2 iaf...), det mesta från PIXAR, och mycket från Disneys "fabrik".
Bara ÄLSKAR "FÖRTROLLAD" (Enchanted) där små tankvärda sedeslärande kommentarer slängs ut mellan de obligatoriska sång o dansnumren (MÅSTE de sjunga o dansa i varje scen???).

En frisk fläkt i ett hav av skit...

En av mina bästa tjejkompisar har haft ett minst sagt brokigt förflutet. Hennes far var missbrukare och hon drogs till samhällets absoluta bottenskikt när det gällde killar för att hon kände tillhörighet med misären. Istället för att vända den ryggen och gå vidare med ett nytt liv så vältrade hon sig i ångest och var en levande blödande martyr.
Hennes hjärna var redan för flera år sen mycket speciell och det var både plågsamt att höra hennes alla livsval liksom hennes funderingar. Att en smart tjej kan fastna i ett "tänk" där hon vet att hon är på väg att gå under men väljer att fortsätta till botten ändå.
Nu verkar ju kvinnans rätta natur att välja bort snälla killar och istället leta upp dem som kan förnedra dem eller vara opålitliga i största allmänhet, men tillskriver dessa själsliga trashankar av det "manliga" släktet egenskaper som bara finns i kvinnans fantasi. Verkligheten är att dessa kräver en manual till toapapperet, men deras brist på mänskliga känslor gör dem intressanta för många kvinnor eftersom de får kämpa för att försöka krama ur en ärlig kärleksförklaring. Ju mindre kvinnorna får - ju mer sliter de i den hopplösa kampen att göra dessa sluskar till riktiga män. Sen lider de................. OJ, vad de lider och tycker synd om sig själva!
Min vän däremot valde en annorlunda väg...
Hon träffade en av de snällaste killar jag träffat!
En sån där genomsnäll kille som man bara inte kan låta bli att tycka om!
Sen slutade hon röka!
Om jag ber någon att ta en hammare och slå sönder sin vänstra hand så borde en intelligent människa säga; NEJ!
Om en intelligent människa som i dagens samhälle vet vad en cigarett gör med kroppen ändå röker - är då denna människa intelligent??? Att det sen är dyrt och följden är svåra sjukdomar bör ju få vem som helst att inte ens börja???
Idag väntar de barn!
Den kärlek de redan idag öser över varandra gör att deras hem kommer ta emot detta barn med något som varken jag eller många av mina vänner fått uppleva. Ett hem med två kärleksfulla föräldrar!
Detta är idag sällsynt men mina vänner ger MIG hopp om att livet kan ge full pott oavsett hur det än ser ut för stunden....

RSS 2.0