Lejon vs Gnu...

Sitter och ser på DVD-filmer om kattdjur och ser som vanligt lejonflocken som smyger sig på en flock gnuer. De letar upp de svagaste i flocken och biter sig fast i halsen så att luftstrupen krossas och djuret kvävs.
Oki, detta har man sett på TV många gånger MEN en annan dag ligger lejonflocken med ungar i en glänta och bara softar, mätta och slöa och DÅ råkar samma gnuflock som tidigare passera...
Snabbt har man en tanke klar i huvudet hur detta kommer att gå; Gnuerna är samlade men inte omringade och lejonen är inte på jakt så gnuerna hinner fly och inget händer...
FEL!!!!!!
Gnuerna verkade ha ett hat mot sina naturliga fiender så DE attackerade lejonflocken och dödade 3 av lejonens ungar som inte hann undan!!!
VA?
Det var ungefär ett lika troligt scenario som att 84-åriga Agda åkte fel i Tunnelbanan, hamnade i fel Stockholmsförort, och tog upp en 45a och sköt ner ett ungdomsgäng...



Senare i samma dokumentärfilm så jagade geparden men med olika resultat. De gånger geparden lyckades så var det vanligt att hyenor stal maten genom att bara jaga bort geparden. Så vackra och snabba jaktdjur men fysiskt underlägsna det fula större hyenedjuret.



Hyenorna jagade ofta iväg även lejon för när hyeneflocken var numeristiskt helt överlägsna lejonen (tre mot en minst) så backade även lejon.

Filmtips...

I natt blåste det kraftigt och döda grenar från ekarna på min tomt ligger utspridda som lik på ett färskt slagfält. Den här sommaren har vi knappt sett regn och jorden är nästan för torr för att kunna ta till sig ett dygns nederbörd, men även idag sitter jag hemma för att hinna ikapp all redigering från denna härliga sommars fotografering.
Mina vänner vet hur jag sitter med vänstra ögat på datorn och det högra på min plasma-vän.
Idag är väl den hittills mest sevärda film jag sett; "BOBBY" skapad av Emilio Estevez, skådespelaren med kända pappan Martin Sheen och brodern Charlie.
Emilio medverkar liksom pappa Martin och ett antal tunga aktörer från Hollywoods elit av skådespelare.
Filmen handlar om Robert F. Kennedy som jag egentligen inte visste så mycket om för att jag var för ung när allt hände de mest kända bröderna Kennedy. Det underliga är väl att JFKs död är så mycket mer känd än RFKs.
Kanske beror på hur uppseendeväckande mordet på JFK var eller mystiken bakom? Mindre glamoröst att bli skjuten i ett kök...
Filmen blandar filmklipp och nyfilmat på ett snyggt sätt och så här drygt 40 år senare så känner man att världen förlorade något viktigt när RFK mördades. Att "The King" mördades samma år måste ha skakat hela USA rejält.
Filmen är mycket sevärd och ett stort antal människoöden vävs samman i denna dramatiska skildring om mordet på en stor man som inte fick chansen att påverka sitt USA som han brann så för.

Filmtips...

Går igenom min DVD-samling och rensar bort gammalt skräp...
Funderade en stund på "Man on fire" med Denzel Washington och kände längtan efter Mexico igen.
Såg Larry Bishops "Hell ride" igår natt och känner att jag snart måste återvända till Latinamerika. Finns det NÅGOT i Sverige som är bättre???
Deras kött är gudomligt, människorna LEVER och har både ryggrad och är stolta (vilket vi förlorat i Sverige för länge sen), musiken har själ (inget "IDOL"-tjafs där inte)...
Det blev "Man on fire"! Klichéer staplade på varandra i en film som har ett skönt avslappnat tempo med vackra pianostycken, Linda Ronstadt och Mexikansk musik som ger en underbar själfull närvaro i en actionfilm som handlar om ett kidnappardrama. Häpnar över Dakota Fannings skåderspelartalang vid så späd ålder och såg bilder på henne häromveckan då hon idag är en ung kvinna...
Ja, Lennart! Hela världen blir äldre - säkert du med om du tänker efter....
Vissa filmer känner man släktskap med någon i rollerna; Denzel spelar här en själsligt ärrad man som stängt in alla sina känslor men som träffar en människa som får honom att känna något. JÖSSES, den kändes bekant!
Det är en ynnest att få uppleva känslor i en värld av yta och där allt är lättillgängligt.
Att sen de flesta spelar väldigt bra gör att denna actionfilm är väl värd att se...
Även denna film hittar Ni i rea-ställ.


Vackert kontra äckligt...

Kom hem efter några underbara dagar med min vän och kollega Emmelie i Tylösand. Solen stekte oss och vi var laddade att ta kanonbilder på en av Cosmodels nya modeller; Nicoline. Passade på att ta bilder på min lilla musa/sagoväsen samtidigt och tror att jag tog ett av mitt livs bästa porträtt;



Älskar ljuset och det oskuldsfulla rena...
Fast jag tog även ett av mitt livs ÄCKLIGASTE bilder!



En mumifierad mus! Notera spindeln som använder musens kropp som hus och munnen som dörr!!!
Men HUR ÄCKLIGT får det bli på en skala???
I kväll har jag ett säkert filmtips till de som pallar att stanna inne i sommarvärmen och låter sin TV värma upp rummet ytterligare;



Luc Bessons ANGELA! Samtliga filmer jag hittills rekommenderat hittas i rea-ställ... Denna film är ett litet mästerverk i samma anda som "Amelie från Mont Martre", men i Lucs anda.
Jag växte upp med att ALLA mina jämnåriga ÄLSKADE Lucs "Det stora blå"!
Har köpt och sett även den liksom många andra filmer som var poppis på 80-talet, men tycker att många inte håller idag.
Gillar dock fortfarande GUDFADERN, GREMLINS, BIG, TILLBAKA TILL FRAMTIDEN, DIE HARD, DÖDLIGT VAPEN, EVIL DEAD, ALIEN, TERMINATOR men idag kommer det en helt annan typ av film. Tror man lägger ner mer på manus idag för att inte tala om BILD och LJUD - AVATAR hade ju inte varit möjlig att göra för några år sen! Sen vet jag inte om just manuset på AVATAR är något man minns men att UPPLEVA filmen är en annan sak...
På det glada 80-talet så tror jag att ingen riktigt tog något på allvar utan lekte fram allt! Ungefär som när jag skapar som fotograf, he he...
Terminator var ju en lågbudgetfilm som slog totalt, liksom ALIEN...
Sen kom massor av påkostade uppföljare av olika kvalitet.
Åter till ANGELA som är en sorglig historia om en man som är fullkomligt misslyckad men som har ett gott hjärta i det tragiska skal han vandrar runt i på jorden. Han ser till slut bara en lösning - självmord!
Vet inte om detta låter som något man vill att ens vänner skall se men det är det.
Fulhet kontra skönhet, intelligens kontra idioti, makt kontra maktlöshet...
Vi dömer gärna oss själva och vår kapacitet och begränsar oss därför.
Skönt att tänka i Angelas banor...

SE DEN!

:)


Filmtips igen...

Jösses!
Livet är fyllt av mysterier...
Jim Carrey? Va? Han som spelar över likt Madonna i varje film man ser med honom... Höll filmen i min hand igår och visste att jag kände igen titeln och hört att den skulle vara bra, MEN JIM CARREY??????
Eftersom jag nu kommer rekommendera filmen så anar Ni kanske att jag köpte den?
Skönt att INTE ha förväntningar... Varken på filmer eller människor. Låt dem få visa själva vad de går för!
Sen alla, ja VERKLIGEN ALLA tjejer som ska LÄSA på filmens konvolut för att på så sätt bestämma vad de tycker om filmen. Vad säger det om kvinnosläktet och att Sverige är världens mest singeltäta land?
Värt en tanke anser jag...
Kom hem efter ett jobb och skalade fram en DVD (skyddsplasten av, slängs tillfälligt ut i trappan för att tas med på vägen ner till kökssoppåsen) och laddade filmen. Min vana trogen så redigerade jag bilder samtidigt (underbara Natasha som jag fotade i Ystad förra veckan),


och mitt huvud ömsom tittade på film och ömsom redigerade Natasha. Rörig film tänkte jag först men trodde att jag koncentrat mig för mycket på Natasha en stund så att jag tappat tråden, men filmen var rörig märkte jag. Sakta började manuset krypa ut ur alla scener och ett sammanhang blev tydligt...
Kärlek tänkte jag, hur skön är den inte på film!
Alla duktiga manusförfattare, har de såna liv med sån intensiv kärlek där de kämpar mot alla odds och finner varandra ändå? Annars är de nog intressanta att lära känna bara för deras förmåga att kunna tänka i djupare banor, och inte följa samhällets snitslade tankebanor.
Jim Carrey ville INTE glömma och kämpade för att få behålla de känslor och minnen de hade trots sin smärta...
Hmmmm....
Jag glömmer snabbt och skoningslöst utan företag som hjälper min hjärna på traven med datorhjälp! Finns väl ingen som kämpar för att behålla en kärlek eller god vän idag? Jättekär ena sekunden och sen har individen bytt känslor likt dagens strumpor och flyr in i nästa ohållbara situation.
Nej, det är skönt att fly bort till en skapad idyll i rörliga bilder. Det är ju samma sak jag gör i mitt yrke men utan att kunna lägga in det djup en bra film kan. Filmen har en botten som kan vara skön att få uppleva, och oavsett om man läst mina ord här eller baksidan på filmkonvolutet så har filmen något att ge så den rekommenderas till alla tänkande kännande människor. Ni andra har ju American Pie nr 38 eller nått, he he...


Filmtips + tankvärd liten historia...

Tror att jag är en hemsk människa? Jag plågar mina närmaste nya vänner med att "GISSA VAD DETTA ÄR FÖR EN MUSIK-GRUPP" från en musik-DVD, eller visar ALLTID filmen CRASH;

Men allvarligt? Den har ju allt en bra film ska ha! Skönt mångbottnad med olika historier som vävs samman, känsloladdad med olika kulturer vars sätt att tänka på inte fungerar utan förståelse för varandra, och missuppfattningar p.g.a. språk eller ovilja att försöka förstå. ÄLSKAR DEN!
Jag och en god vän såg den ihop igår och sen diskuterade vi den och varför män och kvinnor pratar så olika. Drog en gammal historia om;
En man som var ute och körde på en landsväg och möter en kvinna som vevar ner sitt fönster och skriker; - GRIS!
Mannen muttrade förolämpad om galna fruntimmer, svänger i nästa kurva och krockar med en jättegris som står mitt på vägen. Mannen tvärdör!
(Sensmoralen i denna lilla historia är att män måste lära sig att förstå kvinnors sätt att prata - annars går allt åt
h-e...)
:)



"Mysig" hemmakväll med datorn och en film...

Solen har gått ner men värmen dröjer kvar och nu är det väl bara anorektiker som trivs med att INTE frysa?
Vi andra dricker is-vatten med citron och börjar längta tillbaka till den sjuka vinter där man var tvungen att skotta uppfarten tre gånger per dag för att komma in i sitt hus eller ut med bilen. Såg en DVD som jag säkert sett 6 - 8 gånger nu;
TAKEN med Liam Neeson som en gammal sorglig legosoldat som inte funkar socialt med sin dotter eller förra fru utan lever i spillrorna av ett liv. Den urartar snabbt till en osannolik actionrulle där de onda åker på rejält med pisk av vår hjälte. Det jag känner för med den här filmen är att ingen lyssnar på honom när han varnar utan alla verkar ta honom som en bitter "loser"! Folk här i Sverige är över lag rädda för att flyga, fotografer, myror och animaliskt fett m.m. Det sista kanske ÄR farligt men vi fokuserar ju så snett att "förståndet" påverkar det sunda förnuftet. Själv är jag mest rädd för Mona Sahlin men den rädslan är välgrundad anser jag... :)
I Sverige har vi en förmåga att tänka i grupp och underblåsa fördomar och skaffa åsikter utan fakta.
Sen protesterar vi inte heller när vi BÖR göra det utan finner oss i att bli överkörda, och inte heller ingriper vi när folk blir illa behandlade längre.
Jag skäms för att medge att jag njuter av att se Liam ta hand om buset på ett sätt som tyvärr bara händer i filmvärlden. I Sverige vårdar vi buset till dumhet och gör dom till hjältar på krogarna runt Stureplan. Tjejerna som är offer i denna film springer benen av sig för att råka illa ut här i Sverige, men det verkar inte skrämma folk alls... Nej, flyga, fotografer, myror och annat - SÅNT är läbbigt! :)
Se den och lägg hjärnan åt sidan och njut av hur lätt det är att se vem som är ond och god för en gångs skull... Själv tar jag fel alldeles för ofta, men vill kunna lita på att folk inte är totalt "skruvade"!
VERKTYGSLÅDA KÖPES, ha ha...


Jag och vackra Christine i tysk reklam!

Den Tyska reklambyrå som tagit mig under sina vingar och köper bilder från min hemsida valde av någon outgrundad anledning att köpa och använda en bild på Er (BLONDA!) fotograf i full fart med att posera med dödskalleapor(Jupp, pippis Herr Nilsson) i Mexico;

...men även en bild på vackra Christine tagen i Maldiverna 1989. På den tiden var jag en usel fotograf som bara använde mina bilder som grund för att måla tavlor. Idag är jag en usel fotograf som använder mina bilder bara för att tjäna pengar, ha ha... :)


Privata bilder från min och Saras resa till Skagen...

Nu kommer det bloggen var till för - bilderna bakom den färdiga slutbilden. "Cosmodels hardest working model" och er fotograf jagade miljöer och vegan-mat i ett land där man frossar i onyttigheter. Annorlunda liten resa men Sara levererar bilder oavsett om det är driv-is i havet - SÅNT imponerar på mig. Sen att hon har huvudet på skaft och har superkoll på det mesta gör att hon är värd all respekt. Vill Ni se mer av Sara så klicka HÄR!




Ljuvliga Sofia!

I ett samtal med min mysiga lillasyster Maria i veckan så undrade hon om jag tagit bort alla bilder på Sofia Hellkvist nu när prins Philip slåss för att få vara med den kvinna han älskar, d.v.s. Sofia.
Den bild min syster vant sig vid är ju den där Sofia färgat och rakpermanentat håret, men den unga flicka jag upptäckte på Hultsfreds Festivalen 2001 hade självlockigt ljusbrunt hår.
Sofia är värd all respekt trots massmedias fula vinkling på att lansera henne som något negativt och på så sätt sälja lösnummer och försvåra för Carl Philip, men deras kärlek har varit så stark att massmedia nu äntligen börjat fatta att detta inte är någon dussintjej, och att Philip inte nöjer sig med något annat. Skönt då att tidningarna inte längre är lika fula och nedvärderande som innan.
Min fotokollega Tony Kollberg som senare tog en antal bikini/baddräktsbilder på Sofia tjänade storkovan på hennes nya stjärnstatus men Er gamle fotograf, d.v.s. jag, har ett muntligt löfte att aldrig sälja mina bilder utan endast visa upp dem på min hemsida.
En f.d. vän fick chansen att använda vissa bilder Sofia och jag tog i Thailand till en musik-CD, och jag ersatte även Sofia för detta men min f.d. vän fick aldrig tummen över röven så dessa bilder ligger väl och blir förstörda i någon byrålåda idag?
Slöseri med kvalitet anser jag...
Så här såg lilla Sofia ut osminkad och bara 16 år;

Vill Ni se mer av Sofia så klicka bara HÄR!


Till slut...

Citat; - det vore härligt att kunna få läsa om histiorien bakom den färdiga bilden och se bilder på när du skapar dem.
Behöver verkligen världen ännu en blogg undrade jag...
Finns väl inget intresse för en arbetsnarkomans ständiga jakt på att hitta nya idéer och bli bättre fotograf?
Själv skulle jag ALDRIG ödsla min dyrbara tid på att läsa en sån blogg tänkte jag men gav som vanligt upp för vänliga människors önskemål...
Idag, den 3e juli sitter jag nyss hemkommen efter några helt underbara dagar hos/med Natasha i Ystad där vi knappt sov utan skapade nya bilder som vi båda älskade innan jag hunnit trycka ner avtryckaren.
Miljö är så viktigt och det blev åtskilliga mil till Simrishamn bl.a. och ut i skogen där vi hittade ett träd som var ett av de mest fantastiska träd jag fotat.
Cosmodels lilla Natasha gjorde bara allt ännu mer sagolikt och nu sitter jag i den tropiska hettan i Småland och redigerar de bästa bilderna vi tog.
Tycker att denna lilla fotoresa blir en bra start på denna lilla blogg för den kommer nog att finnas kvar i mitt minne mycket länge.  :)
Äntligen fattat att skönhet utan värme är ointressant...
Är ytan bara vacker så är den inte mer intressant än en design på ett föremål - saknas själen och en förmåga att skänka glädje i en bild så blir bilden bara tom hur vacker bilden än må vara.
Kan det vara därför vi alla älskar glada små barn på bild?
Den rena okonstlade glädjen som sen ersätts av vuxenlivets alla prövningar och krav.
Skönt att iaf se att det finns de som kan ge fast de lämnat "barnet" bakom sig...


Vill Ni se mer av Natasha så klicka HÄR!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0